Utan gemensam nytta – ingen allians

Om partierna tillsammans siktar på att vinna valet 2014 krävs en hel del arbete. Som enskilda partier måste man analysera valresultatet och dra slutsatser om vad som har varit lyckat och vad som fått tummen ned av väljarkåren. De gemensamma punkterna från valrörelsen måste sedan förädlas, förstärkas och förnyas. Eller är det var och en för sig?
Om fyra år kommer det politiska landskapet ha förändrats. Det är inte givet att kampen om Miljöpartiets gunst återigen blir tungan på vågen.
Just nu pågår spelet om nämnder och positioner. Majoriteten S, MP och V verkar vilja lägga beslag på både ordförande- och vice ordförandeposterna, oppositionen får nöja sig med andre vice. Så har majoriteten agerat i landstinget och i Nyköping verkar man ta efter.
Oppositionen puttas lite längre bort från tunga positioner. Det ligger i segrarens makt att göra så.
Samtidigt är det upp till Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna att säkra ett vettigt utgångsläge i resan mot valet 2014.
Moderaterna är störst. Precis som i regeringen. Moderaterna i Nyköping kan välja att maximera sin tyngd eller, som statsminister Fredrik Reinfeldt, bjuda på något i samarbetsandans namn.
Väljarna har förstås sagt sitt – och det bör respekteras. Samtidigt finns det strategiska fördelar att hämta för Moderaterna genom att inte till varje pris tränga undan sina Allianskollegor i kampen om nämndposter.
En viktig faktor i det samarbetsklimat som rådde under Nyköpingsalliansens tid vid makten var att alla partier bereddes utrymme att vara med och påverka. Moderaterna tog här och där ett medvetet steg tillbaka – för samarbetets bästa.
Avstånden i kommunpolitiken är inte enorma. Vilka man samarbetar med är mindre givet än i riksdagen. Detta spelar in när man formar allianser. Miljöpartiet hoppade i somras till vänster utan att behöva förändra alltför mycket och kan hoppa tillbaka lika lätt. Folkpartiet har gjort något liknande i landstinget. Ibland handlar det mer om personkemi än ideologi.
Moderaterna i Nyköping – och nya oppositionsrådet Anne-Marie Wigertz – kan alltså inte kallt räkna med tre partiers stöd inför 2014. Det krävs ett förtroendekapital som bara kan skapas och näras gemensamt.