Moderaterna får ingenting gratis inför valåret 2014. Bevakningen av moderatstämman i Norrköping säger det mesta. Det har handlat mer om brister än om beslut. Inte blir det bättre av ideliga jämförelser med regeringen Göran Persson. Skillnaden är att Persson-regeringen mötte ett historiskt samlat motstånd, i form av Alliansen. Regeringen Reinfeldt möter en opposition utan gemensamma besked.
På torsdag har Fredrik Reinfeldt lett Moderaterna i ett decennium och det har varit åtta år av borgerlig enighet, en historisk utveckling i sig. Samtidigt har regeringen det trögt i opinionen och regeringströttheten har gjort sig akut påmind då och då.
Statsministerns strateger behöver inte några avancerade analysverktyg för att se att det opinionsbildande motståndet är större än tidigare. LO vräker ut fackliga pengar på anti-Allians-nätverk i sociala medier (Aftonbladet 21/10), en teknik lyft från amerikansk politik. Där får det mer smutsiga kampanjarbetet husera, utan partierna behöver ta ansvar för innehållet. På så sätt har alltså valrörelsen redan börjat.
Moderaterna lovar nu inga nya skattesänkningar. Det blir därmed inte en fajt mellan skattesänkare och skattehöjare. De rödgröna kraven leder förvisso till tunnare marginaler för löntagare och för företag, medan Moderaterna hellre står för att värna marginalerna. Strategiskt är det nog klokt, men samtidigt kräver det följdbesked som partiet hittills inte har levererat.
"Vi vet vad det vill säga att kämpa i motvind", säger statsministern (TT 20/10). Visst, svensk ekonomi är bland de starkaste i Europa efter finanskrisen, men vilket Sverige vill Moderaterna se 2018? Vilka reformer krävs då? M-stämman pekade ut skolpolitiken och finansministern lovade fortsatt god ordning i statsfinanserna. Det krävs mer än så. På samma sätt som Centerpartiet och Annie Lööf tog sig ur en svår vårvinter, måste Moderaterna ta sig upp ur opinionsgropen själva.
Det finns samtidigt ljuspunkter. LO:s attack mot att medelinkomsttagarna har skämts bort med Alliansen är verkligen en gåva från ovan. En tydligare påminnelse än så om hur det fungerade när Socialdemokraterna styrde, där medelinkomsttagarna skulle hållas i strama tyglar, går inte att få. Uttalandet krockar dessutom med nya S-ledningens försök att vara nästan nymoderater i inkomstskattefrågorna.
Den som följer pengarna ser också att lobbyorganisationerna lägger störst resurser på att påverka Socialdemokraternas kongress, inte Moderaternas stämma (DN 20/10). En tolkning är att lobbyisterna känner sig mer osäkra på Socialdemokraterna än på Allianspartierna. Fast det kan också tolkas som att S-ledaren är favorit till att bli statsminister hösten 2014. Om Fredrik Reinfeldts parti behöver mer tändvätska än så – då är valet förlorat.