Utmärkt skådespeleri men manus har vissa brister

Själv hade jag på 90-talet egna ambitioner på området och gjorde några tappra försök. Därför var det kul att få se hur det kan vara på riktigt, när proffs tar sig an uppgiften. Och att dramatikern Gertrud Larsson skrivit manus gör inte saken sämre. Henne har jag råkat på i duon Åsa&Gertrud, och tycker vissa av deras texter är riktigt underhållande. Nu tar Scenkonst Sörmland ut föreställningen Svensksåld till sörmländska bygdegårdar, föreningshus och mindre samlingslokaler. Ingen soppa dock. Den germanska rasen utgår från Sverige och svenskarna. Det är utgångsläget i föreställningen Svensksåld. Sen tas vi med på en resa från år 9 e Kr. och framåt. En resa som inte är så smickrande. Rasbiologiska institut avlöses av tvångssterilisering av tattare och flirtar med Hitler. Sverige har helt enkelt inte så mycket att vara stolt över och dess världsherravälde får sig en kraftig törn. Svensksåld är en föreställning som håller ett högt tempo. Den myllrande scenografin är lika kul som överraskande och används flitigt. Musikerna tar mycket plats och finns hela tiden mitt i händelsernas centrum i sina blågula Adidasoveraller. Men det vill sig inte riktigt. Trots att kabarén är rapp och budskapet är glasklart så blir det bara sådär. Man hamnar i nån sorts halvironisk dialog som känns diffus och konstlad. Det är som om viljan att berätta om pursvenskarnas tveksamma historiska betydelse mer handlar om manusförfattarens personliga hangups än att få liv i föreställningen. Det blir för mycket navelskåderi. De tre aktörerna, som alla har ickesvensk bakgrund, gör dock sitt jobb oklanderligt. Samspelet fungerar perfekt och allra bäst är det i de komiska partierna. Sången är också den på lagom kabarénivå. Andra akten är betydligt bättre än den första. Det är nutid och Jimmy Åkesson och Pia Kjaersgaard sätter dagordningen. Det händer mer på scenen och hämningarna är borta. Föreställningen lyfter och blir mer galen buskis än pekpinneunderhållning. Och det är precis vad som behövs. Man förstår intentionerna minst lika bra på detta sätt. Och det blir mindre pretentiöst. Scenen med ett politiskt korrekt nationaldagsfirande är en av höjdpunkterna. Likaså när aktörerna delvis går ur sina roller och klagar på deras respektive brytningar. Och att allt ballar ur helt på slutet är bara befriande. Svensksåld fungerar som helhet okej, men lite vassare penna hade klart lyft föreställningen ett par snäpp.

Utmärkt skådespeleri men manus har vissa brister

När jag hör ordet kabaré så går tankarna ofrivilligt till Helge Skog. Och soppa på Kulturhuset. En lättsam underhållningsform som hinns med på en lunch. Så behöver det naturligtvis inte vara.