När FP i går lyfte Kristdemokraternas gamla, kasserade förslag att inrätta speciella ungdomsdomstolar bekräftar liberalerna att man är på väg att överge liberalismens syn på rättsäkerhet. Rättstaten är skylig att ge alla brottsmisstänkta en likvärdig prövning. Dit hör även misstänkta förövare mellan 15 och 21 år som inte ska behandlas i snabbköpsrättegångar.
Folkpartiet har förvisso rätt i att kravet på extra snabb handläggning för omyndiga förövare inte fungerar tillfredställande. Besparingarna i den svenska rättsapparaten har kostat och märks i handläggningstiderna. Men detta är varken rättsamhällets eller FP:s största problem.
Ansvarstagande liberaler i Björklunds närhet behöver snart börja ifrågasätta vad kombinationen av ständiga utspel med udden riktade mot utanförskapet, och den faktiska ungdomskriminaliteten i bland annat förorterna, leder till för samhällsklimat. Partiets upprepade populism lär inte öka förståelsen mellan olika delar av befolkningen.
Vad som är sant är det finns ett utbrett missnöje hos stora delar av samhället mot att dömda brottslingar inte får tillräckligt hårda straff. Rättsystemet framstår ofta som ganska slapphänt. Vårens fall i Landskrona, där en gärningsman var involverad i en dödsmisshandel i slutet av mars och släpptes på fri fot i god tid innan midsommar, fick med all rätt många att reagera.
Beskedet att två dömda för gruppvåldtäkten i Nyköping har släppts i väntan på dom i Hovrätten lär väcka samma känslor. Tingsrättens protokoll innehåller skrämmade läsning om unga killar som tar sig rätten att förnedra jämnåriga tjejer och som högst medvetet sopar igen spåren.
I rådande samhällsklimat är det alltså lätt att göra högljudda utspel om hur tonåriga ligister ska dömas i speciella domstolar. Men Folkpartiets hetsiga retorik gör mer skada än nytta.
Framförallt göder FP den felaktiga bild som Björklund byggt sin karriär på att sprida: Sverige har från ingenstans plötsligt begåvats med en hel generation unga som inte har någon som helst respekt för samhället och som måste straffas.
Gårdagen var alltså en ordinär dag i kravliberalismens utförsbacke. Folkpartiet gjorde människorna på möbeljättens parkeringsplats ännu lite räddare. Ikea-Sverige fick höra om en politik vi snart är på väg att förtjäna. Och bokhyllan var som vanligt full av sågspån.