V en katastrof för välfärden
Det är fint med utopier, men man måste vara ytterst världsfrånvänd för att beskriva vänsterns politik som realistisk. Kommunismens teori utformades under 1800-talet och finslipades i 1920-talets Sovjetunionen. Men det står helt klart att vänstern varken har begrepp eller förklaringsmodeller för vad som händer i detta århundrade.
Renfors och Johnsson Fornarve beskyller mig för luddiga högermanér i fackliga frågor. Det är helt fel. Vad jag vänder mig emot är ett antal flagranta exempel på maktmissbruk. Alla minns väl hur arbetslösa tvingades till Stockholm för att demonstrera.
Vänstern borde även ta del av Maciej Zarembas artikelserie i DN om spelet kring de lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm. Det är bra med välorganiserade fackföreningar, men vi förbehåller oss rätten att ta avstånd från ageranden som mer tar hänsyn till föreningens än medlemmarnas intressen.
Ett annat exempel är Göran Rosenbergs uppmärksammade betraktelse av sin barndomsstad Södertälje, där han visar hur industrijobben försvinner i rask takt och hur samhället, trots allt fagert tal, har misslyckats med att få de kvalificerade jobben att bli kvar. Kvar är servicesektorn vars utbyggnad vänsterregeringen motsätter sig till varje pris. I stället för att gripa tag i dessa ödesfrågor tycker vänsterpartiet att kommunerna ska anställa ett par hundra tusen människor, samtidigt som alla privata entreprenörer ska bannlysas.
En sådan politik är en katastrof för den svenska välfärden.
Så jobbar vi med nyheter