Vacker men blek Dan Andersson-tolkare
recension / musikSofia KarlssonGitarr, flöjt: Sofia KarlssonGitarr: Roger TallrothFiol: Esbjörn HusseliusBas: Staffan LindforsLjud: Mats AnderssonSkottvångs grufva, Gnesta
nytänd, och röken sveper in över spelplatsen.
Dagen till ära har fröken Karlsson och hennes musikanter specialkomponerat ett program just för Skottvång. Annars ligger tonvikten på musik från den senaste skivan Visor från vinden, men denna kväll är det Dan Anderssons visor som gäller.
Sofia Karlsson är en ganska blek artist. Hon har en vacker röst, men den griper inte tag i en. Hon sjunger visorna rakt upp och ner. Arrangemangen är etniskt folkloristiskt korrekta, men ack så ospännande. När en låt börjar så vet man exakt vad som kommer att hända. Hon överraskar inte.
Det som håller uppe konserten är de fantastiska kompmusiker hon omger sig med, och framför allt den jargong de har mellan varanndra. Det är först när musikerna får fritt spelrum i ett eget nummer som det hettar till. Det till och med svänger.
En gammal Gnesta-favorit, Gideon Andersson från Quilty, kommer också upp på några visor som kvällens överraskning. Det händer inte mycket då heller.
Sofia berättar om en båtresa utanför Göteborg i veckan, och hur de blev inspirerade att ta sig an en ny sång efter det. Kul tanke, men Till havs är ett par storlekar för stor fortfarande.
Det är först när konserten nästan är slut som det händer något. Sofia Karlsson ger sig ut på farlig mark och det blir spännande på en gång. Hon gör en underbart punkigt arrangemang till Tiggaren från Luossa. Det räddar
faktiskt kvällen. Sen är det faktiskt otroligt roligt att hon får en fnitteranfall precis när hon sjunger att Per-Ols Per-Erik döden dör.
Så jobbar vi med nyheter