Vad har hänt med Moderaternas visioner?

I valet 2006 röstade väljarna bort Socialdemokraterna för att medelinkomsttagaren upplevde att man betalar mer i skatt än vad som kommer tillbaka.
När skattetrycket är högre än kvaliteten i skola och sjukvård uppstår missnöje. Lågkonjunkturen lär inte dämpa inte det missnöjet. I samma andetag som klasserna blir större, och lärarna färre, kommer elevernas föräldrar att ifrågasätta vart deras skattepengar tar vägen.
I det läget måste politiken ha ett svar. Inför valrörelsen 2010 står Moderaterna och vinglar mellan att prioritera den offentliga välfärden eller det privata välståndet. I den avvägningen bör Reinfeldt och Borg hitta en ideologisk balans. På vilket sätt vill Moderaterna verka för ökad frihet?
Utmaningen för Moderaterna under valåret 2010 blir således att hålla fast vid arbetslinjen, även om arbetslösheten ökar och pensionerna sjunker. Trots att Reinfeldt möter en stukad Mona Sahlin lär det bli en betydligt tuffare jobbdiskussion jämfört med förra valrörelsen.
Nya Moderaterna måste våga ha visioner även i lågkonjunktur. Tyvärr visar den ekonomiska politiken att arbetslinjen inte alltid synkroniserar med läget på arbetsmarknaden. Reinfeldt och Borg fortsätter att hålla fast vid LAS-reglerna, likt två kaptener som vägrar att överge ett sjunkande skepp.
I stället för att täta sprickorna vill Moderaterna dela ut livvästar i form av en obligatorisk a-kassa. Reformen ger måhända ett säkrare individuellt skydd vid arbetslöshet. Livvästar i sig hindrar dock inte skeppet från att sjunka.
Om arbetslösheten ska bekämpas, och välfärden därigenom upprätthållas, krävs mer ideologiskt drivna reformer än en obligatorisk a-kassa. Moderaternas ansvarsfullhet ska inte kunna förväxlas med ren och skär feghet.