Det går fort att vänja sig vid något. För ett sekel sedan var det många i Sverige som fortfarande inte hade problemet att fundera över om de ville klara sig utan el en timme på kvällen – de hade helt enkelt ingen. Nu är något sådant närmast otänkbart.
För 20 år sedan hade mobiltelefonerna slagit igenom – men det var fortfarande ett löjligt skimmer över dem som blev nervösa om de var tvungna att klara sig utan sin lur en dag eller två. I dag börjar de flesta skruva på sig efter betydligt kortare tid än så. Det finns ingenting som är så lätt som att anpassa sig efter en högre levnadsstandard.
Klarar du dig en timme? Frågan blir aktuell i kväll 20.30 då earth hour infaller. En av jordens största manifestationer sett i deltagarantal. Det är bara att släcka lampan för att vara med – förutsatt att man har en lampa att släcka då.
Det är Världsnaturfonden som ligger bakom och idén är att visa att man värnar om jordens resurser. Skänka det faktum att vi blir allt fler som konsumerar allt mer en tanke eller två. Samtidigt som vi – om än bara för en timme – tär lite mindre på jorden genom att släcka ljuset en timme.
Å andra sidan – ibland går det inte att ha kakan och äta upp den. En timme utan elektricitet innebär att det inte går att titta på B-kändisar som dansar på tv, Skavlan som mysintervjuar A-kändisar eller kolla det absolut senaste flödet i sociala medier. I en tid då vi mer än någonsin tidigare vant oss vid att få det vi vill ha utan att vänta, förstår jag varför det var så ljust i stugfönstren klockan 20.31 för ett år sedan.
Det låter lockande att stänga av tv:n, lägga bort sin smartphone, släcka lampan och öva sig på att vara utan en stund. Men klarar våra hjärnor av det?