Vägen mot toppform går upp och ner

För tre år sedan blev hon Ullis med hela svenska folket. Men att ställa upp i kom i form-programmet Toppform var inte så enkelt som Ulrica Carlsson trott. De första gångerna vände jag vid dörren till gymmet säger hon

Övrigt2006-10-30 23:29
Det är den första riktigt blöta och grå höstdagen. Ulrica har just lämnat sin son Ville, sex och ett halvt år, på förskolan och i radhusköket i Stigtomta är små värmeljus tända.
Det är tid att dra sig inomhus. Att njuta med en bok framför en värmande brasa. Men inte för Ulrica. Studier, arbete och träning tar all hennes tid i anspråk.
Jag måste skryta. Jag har gått ned 35 kilo, säger Ulrica stolt och berättar i nästa andetag att hon köpt nya byxor i storlek 48.
Tidigare drog jag 56 i byxor och upp till 5860. Man glömde egentligen bort hur stor man var. Det var resår i byxorna och löst på överkroppen. Det var bara när man såg sig själv i spegeln eller skyltfönstret när man var ute och handlade, som man förstod det.

Men det har gått lite upp och ned sedan Toppform spelades in under våren 2003.
Jag gick ned i vikt under programmets gång, men när jag skulle fortsätta själv var det svårt, berättar Ulrica. Jag hade förlitade mig för mycket på de människor som jobbade med programmet, Blossom Tainton och Fredrik Paulin, när jag egentligen hade behövt klara det själv.
Sen nådde jag en platå där inget hände och det gick väl lite upp och ned med träningen.

Efter separationen från sambon samma år som programinspelningen så blev det lite tröstätning och kilon som åkt av lades på igen.
Det var först förra vintern som jag beslutade mig för att det var dags. Jag hade fått sjukskriva mig från mitt jobb eftersom jag hade ont i ryggen och även om min läkare sa att det inte direkt berodde på min övervikt så tyckte jag nog det. Jag jobbar på äldrevården och där blir det en hel del lyft. Och är man lite kraftigare är det lätt att lyfta och böja sig fel. Sen var det ju av ren fåfänga också som jag bestämde mig för att börja igen.
Ulrica började besöka Hälsomagasinet mer regelbundet och kaffebrödet vid fikarasterna bannlystes.
Fikabröd och chips är kärlek för mig . . . eller var i alla fall, säger hon och skrattar.
I din dagbok på nätet kan man läsa att du var livrädd för att börja träna på gym. Varför anmäler man sig till ett sådant här tv-program då som kan ses av miljoner tittare?
Ja du, det är lite så jag är. Jag är obekväm med mig själv. Jag tycker inte om att åka buss eller tåg och att gå på torget i Nyköping är inget jag heller gillar.
Samtidigt är jag med i Nymos och Gästabudet. Jag älskar att stå på scenen och då kan jag driva med min övervikt. Kanske är det för att jag känner det som ett nederlag. Jag gick från normalvikt till att bli stor som ett monster och det känns nästan som om folk som möter mig tänker Hon måste ha suttit och käkat i 15 år.
Rädslan att gå till gymmet övervann Ulrica inte utan problem, men nu kan hon till och med styrketräna själv även om hon gillar aerobicpassen bättre.
Jag vill ha någon som skriker åt mig, förklarar hon.
Vad hade du för illusioner när du började träna med Toppform? Att du skulle förlora alla dina extrakilon?
Att gå ned 70 kilo på fyra månader hade varit lite väl optimistiskt. Nej, jag kände att den här gången skulle jag lyckas.
Det finns en hel del tränings- program på tv numera. Är det något av dem som du följer?
Jag brukar titta på Du är vad du äter. Jag har ju inte femman så Tjockholmen kunde jag aldrig se när den serien gick. Det programmet skulle jag aldrig ställt upp i förresten på grund av namnet. Toppform låter bättre och de var helt underbara. Om jag inte ville ställa upp i baddräkt behövde jag inte det och jag behövde inte ens säga hur mycket jag vägde. Man kände att de tänkte på mitt bästa.

Den 20 november, då det sjätte programmet sänds av den fjärde säsongen av Toppform gör Ulrica Carlsson comeback.
Jag och Jalle gjorde väl störst förändringar den där första säsongen och de ville kolla upp hur vi har det nu.
Vad har du tagit med dig från tv-sändningarna?
Jag fick mycket med mig i bagaget, men främst Fredrik Paulins studier. Jag försöker följa GI-index och så räknar jag mina viktväktarpunkter. Jag unnar mig saker då och då. Det måste man göra. Jag skulle inte kunna leva för extremt.
35 kilo lättare vet Ulrica att hon klättrat över en tröskel. Hon vet också att de följande kilona inte bara kommer att flyga av henne.
Men vill man förlora kilon får man aldrig ge upp. Det är en kamp hela tiden. Det är viktigt också att tänka på att inte förlita sig på andra.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om