Det normala finns inte bakom oss. Allt som hänt har förändrat förutsättningarna. Det finns bara en väg - vidare.
På debattplats i Dagens Nyheter (11/9) skriver Centerpartiets Fredrik Federley och Lena Ek att det öppna samhället har retirerat efter 11 september. Utan tvekan, jag var inne på det också i lördagstidningens huvudledare. Men även om det öppna samhället har retirerat så har det inte kapitulerat. Där finns en i dess konstruktion en grundläggande styrka att bygga på, en kraft som får näring av människors önskan till frihet och till en privat sfär.
Ökad statlig kontroll är inte ett stärkande av demokratin. Det finns ett antal onödigt drastiska inslag i omformuleringen av öppenhetens gränser, men det går att förhoppningsvis att reparera. Det kräver medvetna politiker, säkra på foten som vågar sätta gränser i svårbedömd terräng. Här har Alliansen haft det besvärligt, lika besvärligt som S-regeringen hade fram till 2006.
Därför det intressant att lyssna till Fredrik Reinfeldts kommentar till debattartikeln. Har det öppna samhället retirerat? Delvis, säger Reinfeldt. Men vi var tvungna för att stoppa dem som ville förstöra allt, anser han.
Det är ett svar som makthavare kommer undan med en tid. Men för att kunna ses som en strategisk reträtt måste det finnas en väg framåt, mot bredare termer av öppenhet och personlig frihet. Finns den planen? Det har vi inte sett än, vare sig i USA eller i övriga världen. Auktoritär medicin mot det öppna samhällets krämpor skapar nya svagheter.
Låt aldrig öppenhetens motståndare – oavsett argument - definiera gränserna för det demokratiska samhällets bärande principer. Fredrick Federley och Lena Ek lovar att Centerpartiet ska vara en kraft som slår vakt om öppenhetens liberala värden. Gärna det. I så fall krävs det betydligt mer styrka än vad partiet hade i FRA-debatten.