Väglaget påminde mig om min barndoms åkervägar
När snön började smälta i hjulspåren förra gången vi hade mildväder, fick vi åka i tre djupa spår som var mycket svåra att ta sig ur. Som tur var hände inga större olyckor.
Vägen påminde mig om min ungdoms åkervägar, där man körde fram med häst och järnhjulsvagnar.
Vad jag inte kan förstå är att Vägverket inte kan använda sig av maskiner som kan skrapa undan dessa vallar och spår. Det finns ju maskiner som är suveräna att göra detta arbete som heter väghyvel.
Var har de nya vägmästarna gjort av dessa, när man inte skall använda salt på dessa vägar? Det är troligen bra för miljön men inte för vägfararna, som utsätts för faran att inte kunna köra säkert.
Jag tänker inte då bara på privatbilisterna utan även på övrig nyttotrafik såsom skolbussar, ambulanstransporter, all personal i hemsjukvården och distriktssköterskor som ska komma fram på vägarna dygnet runt samt all annan nyttotrafik som är nödvändig för att ge service till landsbygden.
Det finns ju något som heter att Hela Sverige skall leva
Då är en grundförutsättning att vägarna skall fungera. Utan fara för liv och lem.
En fråga till som jag funderat mycket på är när Vägverket rustar upp mindre vägar, som är nödvändigt. Varför skall då vägkroppen minskas ner till ett minimum, så att vägen blir smal? Många frågar sig detta efter denna vinter. Dels är det Perssons väg över Hyltingeö. Det går inte en vecka utan att bilar kör i diket för att plogbilen har plogat över dikeskanten. Likadant är det på vägen från Stjärnhov till Ånhammar. Befolkningen är riktigt arg och ledsen över att när vägbanan blir bra, så kommer det andra problem i stället. Säg inte att det är dåliga chaufförer.
Tacksam för svar av Vägverket.
Gryts centeravdelnings
årsmöte
genom Alf Uddberg
Stjärnhov
Så jobbar vi med nyheter