Vägval vänster på villovägar
Det beror på vart du vill komma,
Det spelar inte så stor roll, sa Alice.
Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.
När anhängare av den frihetliga socialismen samlades till Vägval vänsters riksting i helgen, var dialogen som hämtad ur sagan. Debatten visade klart och tydligt att Vägval vänster varken vet vad de vill, eller vart de ska. Den kloka katten som Alice mötte i underlandet lär oss att utan att veta vad målet är - och utan att diskutera vilka risker vi är beredda att ta, saknar vägvalet betydelse.
Många av dem som hade kommit till rikstinget med drömmar om ett nytt parti, fick vända hem frustrerade och besvikna. Den frågan ska i stället besvaras av en arbetsgrupp med medlemmar från vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Men vad är meningen med det? Att fråga en socialdemokrat om det är lämpligt att bilda ännu ett parti på vänsterkanten är som att fråga en skogshuggare om han är beredd att hugga av sig handen.
För partierna på vänsterkanten handlar det om att inte låta någon röst gå till spillo för att rädda en vänsterregering. Miljöpartiets försök att locka vilsna vänsterpartister att kandidera på sina listor verkar dock inte falla i god jord. Varför skulle frihetliga socialister, som inte vill gå med i miljöpartiet, kandidera på deras listor när de samtidigt riskerar att bli uteslutna ur vänsterpartiet?
Minsta lilla vacklande, minsta lilla steg tillbaka och allt är över, skrev Christer Westling, avhoppad vänsterpartist i Gnesta, på Vägval vänsters hemsida inför helgens riksting.
Efteråt konstaterar vi att Göran Persson kan pusta ut.
Så jobbar vi med nyheter