Under drygt ett decennium har Centerpartiet stegvis förnyat bilden av partiet i en grön liberal anda. Den omdebatterade Mahmoud Aldebe fick ingen plats på den riksdagslista i Stockholms län som nomineringskommittén inom partiet har föreslagit. Den raka förklaringen är att delar av hans politiska agenda helt enkelt inte ryms inom partiet. Politisk islam frontalkrockar med grundläggande liberala värderingar.
I detta har riksdagskandidaten i Stockholms stad Elisabeth Thand Ringqvist varit föredömligt tydlig från punkt ett. Det var hennes debattartikel som gjorde lyfte Aldebes kandidatur till en medial händelse. Det i sig blev till en väsentlig debatt för partiet. Trots att själva utfallet är givet.
Men konsten är inte bara att hålla en rak linje mot islamism, utan rent allmänt mot icke-liberala tendenser. Långtgående politiska förslag som vill diktera vilka kläder som ska vara ”acceptabla” ur samhällssynpunkt (se ledaren i SN 12/10) är inte heller något som C-företrädare bör kunna torgföra oemotsagda eller med gott samvete.
Mandatperioden har dessutom kostat partiet trovärdighet inom integritetspolitiken, läs: FRA- och Ipred-lagar. Allra särskilt som integritetsfrågorna är ett kärnvärde för det moderna Centerpartiet.
Opinionsläget har varit stabilt under lång tid, men inte uppmuntrande. Det kommande valåret kommer alltså att bli en betydligt tuffare utmaning för Centerpartiet än vad valrörelsen 2006 var. Den gröna liberala politiken måste då verkligen synas på framträdande, valbara positioner. Om man vill förverkliga sin politiska potential.
Det spelar föga roll om partiet gör skarpa ideologiska markeringar, om lovande kandidater med dessa profilfrågor halkar ned på listorna eller, etter värre, lyser med sin frånvaro.
Partier är allmänt konservativa när de konstruerar vallistor. Den som varit med länge har ett försteg framför den som är relativt ny. Det handlar alltså inte om ålder, utan mer om ”politisk” rutin. Riksdagsledamöter som vill fortsätta hamnar på valbar plats, närmast med automatik.
Kommande valrörelse kommer inte bara att vara en kamp för en fortsatt riksdagsmajoritet för Alliansen, utan lika mycket för vilket Centerparti väljarna möter i framtiden. Ur detta perspektiv är Mahmoud Aldebes kandidatur endast en sidodiskussion.