Välfärdssystemet på sidospår
I många kommuner och landsting runtom i Sverige har skatten höjts i år och ska höjas ytterligare under kommande år. Samtidigt genomförs stora nedskärningar i skolan, inom sjukvården och inom andra delar av den offentliga sektorn.
Därför blir man egentligen inte särskilt förvånad, när man i tidningen läser att Östergötlands invånare i framtiden själva kommer att få bekosta en mängd olika operationer.
Ett pilotprojekt inom besparningsarbetet, vars innebörd förmodligen kommer att drabba också oss i Sörmland inom en snar framtid. Godartade tumörer, kroniska ryggsmärtor, värkande knän, förstorad prostata och skelning är bara några av de diagnoser, som i framtiden kan komma att hämma endast de som inte har pengar nog att finansiera en operation.
Är då vården lika för alla? Nej, naturligtvis inte! Trots att samtliga riksdagspartier hävdar att den ska vara det.
Det är kvalificerade yrkesläkare som har tagit fram denna plan, men det är politiker utan några mer omfattande detaljkunskaper, som har fattat detaljbesluten, utan att ta hänsyn till enskilda individer. Detta beslut utestänger vissa patientgrupper och socialminister Lars Engqvist har redan sagt att förslaget därigenom kan bryta mot Hälso- och sjukvårdslagen.
Självklart saknar beslutet i Östergötland inte grund. Det är svårt att betala operationer för pengar som inte finns och prioriteringar blir nödvändiga i ett landsting, där man år efter år går med underskott i budgeten. Detta faktum gäller inte bara Östergötland. Sveriges landsting har gått back i drygt tio år, kostnaderna ökar ständigt och det vore utan tvivel en smula naivt att ändå kräva ett helt offentligfinansierat välfärdssystem.
Paradoxalt nog har denna utveckling av välfärdssystemet på sätt och vis sin grund i sig själv. Genom ökad välfärd ökar medellivslängden, sjukvården har blivit bättre och människor räddas idag från sjukdomar som förut kanske hade inneburit döden. Detta är naturligtvis mycket positivt, men det hade förstås varit bra om man i förväg hade lagt upp en plan för hur dessa förbättringar skulle finansieras. Bland mycket annat måste man se till att minska
arbetslösheten och sjukskrivningarna. Mängder av arbetsföra männi-skor går idag runt med potential som inte tas till vara på och sjukfrånvaron skjuter i höjden
ofta på grund av stress orsakad av nedskärningar.
Ja, det är onekligen en komp-licerad situation politikerna har att komma till rätta med, men det är utan tvivel ett måste att reda ut den.
Vi har länge legat långt fram, internationellt sett, vad det gäller kollektiva rättigheter och social trygghet. Vi har skrutit över vårt sociala skyddsnät och vårt välfärdsprogram, men om vi inte passar oss finns risken att vi nu är på väg in på ett sidospår. Ett sidospår, vars slutdestination är ett klassamhälle, där det som förut var sociala rättigheter har omvandlats till förmåner för folk med feta plånböcker.
Så jobbar vi med nyheter