Relationer knakar i fogarna eller blommar upp. Gränser överskrids. Könsroller krossas. Dörren ut ur ekorrhjulet sparkas upp på vid gavel.
Det blir en vass illustration av vardagsrasism, kvävande social kontroll och moralistisk intolerans – och om individer som förändras och förtvivlar i omvälvningens tider.
I veckan har leksakstillverkaren Lego fått en massa skäll. Det beror på att Lego en gång var en robust, utmanande leksakslåda för hen – för att använda ett nylanserat könsneutralt pronomen. Klossarna var enkla, fantasin satte gränserna.
I dag slår den danska klosstillverkaren i stället på trumman för sina pangiga pojkprodukter och flärdiga flickprodukter. Bilden går från färg till svartvitt. Det är ingen skillnad gentemot Barbie eller Ben 10.
Varför gör de då på detta viset? Därför att det säljer. Svårare än så är det inte. Företaget vill nå marknadssegmentet unga flickor. Nutidens lego är inte uttalat könsneutralt eftersom det inte ger tillräckligt bra betalt.
Det irriterande är att det lanserade tjejlegot är mindre komplicerat än motsvarande pojkprodukter. Att antyda att vissa kunder är mindre kompetenta, känns som kass kundvård.
I förlängningen förlorar även ett varumärke som Lego på att förknippas värderingar i klass med amerikansk 50-talskuliss. Den här debatten är allt annat än bra PR. Men pengarna talar också i Legoland. Så länge du betalar.
Vi köper alldeles för sällan en Darth Vader till våra döttrar. Barbie behöver ett lasersvärd och Chewbacca en hårinpackning. Vräk på med färg.