Välkommen, Turkiet

Turkiet uppfyller kraven för att få börja förhandla om medlemskap i EU. I Europas största stad, Istanbul, stod glädjen högt i tak men från kommissionen i Bryssel hördes knappast några hurrarop. EU-kommissionen sa visserligen ja, men skickade med en brasklapp att förhandlingarna kan avbrytas om Turkiet inte lever upp till de mänskliga rättigheterna. Trots att Turkiet i snabb takt har genomfört reform efter reform och kvalificerar sig till den högsta nivån, vad gäller dödsstraff, tortyr, religion, kvinnans rättigheter och relationerna mellan militären och det civila samhället, sitter misstänksamheten mot detta sekulariserade muslimska land mycket djupt. Första gången Turkiet bad om att få vara med i den europeiska gemenskapen var redan för 40 år sedan.
Turkiet är ett land av kontraster. Fattigt och rikt. Modernt och gammalmodigt. Regionala och sociala klyftor. Förändringar som berör 65,5 miljoner människor får inte genomslag i en handvändning. Det tar tid. Den kurdiska minoriteten har fått vissa rättigheter på pappret och våldtäktsmän kan exempelvis inte längre gå straffria genom ett erbjudande att gifta sig med sina offer. Men ändå är det långt kvar innan lagens bokstav tränger in på alla polisstationer och i alla domstolar. Och på den turkiska landsbygden kommer månggifte att förekomma även framöver.
Ändå är det just organisationer som kämpar för de mänskliga rättigheterna, kvinno- och studentorgansiationer som går i bräschen för ett turkiskt EU-medlemskap. EU håller trycket på reformer och förändringar uppe. Unionen betraktas i Turkiet, precis som av medborgare i Sverige och andra medlemsländer, som en murbräcka för att hävda individens och minoriteters rättigheter gentemot den starka staten.
Nu återstår för regeringscheferna i december att ge grönt ljus, och inte visa sig rädda. Även om det tar 15 år innan Turkiet anses vara tillräckligt moget att träda in i unionen är vägen fram en viktig sträcka för båda parter. Reformpolitiken kommer att få genomslag samtidigt som EU hinner vänja sig vid att Turkiet och islam är en fullt utvecklad och oavvislig del av Europa.