För Ohly handlar samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att vinna eller försvinna. Hans tid som partiledare för Vänstern har präglats av intern oro. Till en början kallade Lars Ohly sig för kommunist, sedan tog han tillbaka. Därefter uteslöts Vänsterpartiet från koalitionen med S och MP, sedan togs de tillbaka.
Medan Vänstern velat i allt ifrån kommunism till koalitioner har partiets väljarstöd minskat. Ohly har konstant tappat röster till partier som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.
Vänsterpartiet har mer än halverats sedan Gudrun Schyman sparkades. Vänstern lär inte åka ur riksdagen. Kamrat fyra procent marscherar fortfarande på sin vänsterflank. V har en trogen skara väljare som inte sviker partiet. Däremot är tiden när Vänsterpartiet kunde se fram emot tio till tolv procent lyckligtvis över.
Tjugo år efter kommunismens fall kämpar Vänstern fortfarande mot krossade illusioner. Gudrun Schymans förmåga att lyfta partiet i slutet av 1990-talet hade mer att göra med hennes person än Vänsterpartiets politik.
Trots att Lars Ohly profilerar sig som vänsterkartellens fritänkare gör bristen på egna framgångar honom bakbunden. V tvingas att ställa sig i ledet för att vara med och leka. Om Vänstern - efter mer än 90 år i opposition - lyckas ta plats i regeringen kan Ohlys insats som partiledare däremot omprövas.
Vänsterpartiets krav på skattehöjningar med 55 miljarder är således ett varningsskott. Till slut lär Vänsterns samkväm med Mona Sahlin och Maria Wetterstrand kosta skattebetalarna ungefär fem miljarder extra. Om vänsterkartellen höjer skatten mer än med 25 miljarder gör alla oppositionspartier ett politiskt självmål.
Lars Ohly har i runda slängar 180 dagar på sig att mer än halvera Vänsterns skattehöjningar – om de rödgröna ska lyckas presentera en gemensam vårbudget. I helgen presenterar Vänsterpartiet sin valplattform.
Därefter är det bara för Ohly att börja sitt borrande.