Återstartade IFK Gnesta kommer givetvis få det tufft i division 2. I fjol blev det inget seriespel och nye tränaren Ola Hoffman håller som bäst på att få ihop laget till en fungerande enhet igen.
– Och i dag såg det mycket bättre ut jämfört med förra helgen. En helt annan inställning, konstaterade skånske Hoffman.
Det blev dock en tung start, som väntat. 0–3 i första periodpausen och en rejäl uppförsbacke.
– Men vi kämpade och blev bättre och bättre. Inställningen framför allt var en styrka, tyckte hemmalagets lagkapten Emma Winte.
Det var hon som gav hemmapubliken något att glädjas åt när hennes mål betydde reducering i powerplay, 1–5 i sista perioden.
– Jag hade väl lite tur kanske, sa Emma och log.
Lite extra känsla var det för hennes del, som återvändare till moderklubben från just motståndarna Trosa Edanö som hon representerade förra säsongen.
– Ja, det var lite pirrigt i början. Men jag är stolt över våra tjejer, sa Emma Winte, som pekade på Trosa Edanös större rutin som en avgörande faktor.
Fram till hennes mål var det bara Trosa Edanö och framför allt gästernas lagkapten Charlotta Ekstrand som haft utdelningen. 0–2, 0–3 och 0–5 kom från klubban på nummer 20.
– Det här var tre poäng, men inte mer. Inget gick som vi ville. Vi fick inte i gång spelet och det är svårt mot den här typen av motstånd som Gnesta och i Frejahallen.
Vad var problemet?
– Det blev för hetsigt. Vi vet att vi kan rulla boll och sätta våra chanser... men det var skönt att vi vann. Vi får köra vårt spel hemma i stället.
Känslan var att gästerna nog hade hoppats vinna större. Efter 30 gjorda mål på de inledande två matcherna tog det nu lite stopp i produktionen.
– Det har väl varit en... hyfsad start, haha. Nej, men vi får ta och lugna ner spelet lite i fortsättningen och tänka på vad vi gör och inte på vad andra gör, sa Ekstrand.
Nye tränaren Lucas Öijvall kände att hans lag haft koll på läget och fått föra spelet, även om man gjorde det lite svårt för sig.
– Sedan är det lite nerver för några av våra spelare, menade Öijvall och pekade på vänskaps- eller släktband mellan föreningarna och dess anhöriga.
– Vi hade allt att förlora, så 2–6 är ett bra resultat för dem. Men man märker att det görs framsteg hela tiden med individuella saker och spelarna kan prata sinsemellan på bänken för att lösa saker som inte funkar.
Daminnebandyn i länet kan glädja sig åt Gnestas återkomst, trots noll poäng på två omgångar finns det gott hopp.
– Absolut finns chansen att rubba Trosa Edanö i kommande matcher, men vi behöver nog träna på både försvars- och anfallsspel, funderade Emma Winte avslutningsvis.