Vardagsbetraktelser söder om Kalamata
Levande, vackert och nästan på gränsen till kitchigt är Peter Sternängs målningar. Men skulle han själv beskriva sitt måleri skulle han säga att det är gult, blått, rött och grönt.
Jag skrev en text till en tidigare utställning som lite spelar på det här att man som konstnär hela tiden får svara på var man är född, hur gammal man är och vad man har gjort. Jag skrev att jag föddes redan när jag var ung, lever och verkar söder om Kalamata, men att jag tio till elva månader om året besöker Sverige, säger Peter Sternäng.
Att han har haft över 50 separatutställningar och tiotalet utsmyckningar samt är representerad på bland annat Nationalmuseum slank nog också med.
Annars är han inte så mycket för att beskriva sitt måleri.
Jag målar det jag vill säga. Det finns här på väggarna, säger han och pekar på målningarna som nu hänger på Pelles Lusthus.
Och visst talar de sitt eget språk, oljorna och akvarellerna med soligt motiv.
De sätter i gång tankar och känslor. Funderingar som vad som har hänt innan, vad som händer och vad som kommer att hända.
För de är som små betraktelser, fångade ögonblick av detaljer i vardagslivet. Peter Sternäng har lyckats att avbilda en känsla av hur det var i just det ögonblicket.
Det ska synas att det var kul att vara där och att det var kul att måla det, säger Peter Sternäng.
Det viktigaste är målarglädjen och de färgrika motiven innehåller just glädje, och livslust.
Allt i dag ska vara så djupsinningt och metafysiskt, men det finns inget att titta på. Jag släpper allt sånt och gör det jag vill göra.
De färgglada parasollen i rött och vitt, de gula askfaten, det turkosa vattnet, de gula plaststolarna och den blå volvon alla är de återkommande och vad som verkar karaktäristiska för Peter Sternängs målningar.
Och det är just färgerna som är anledningen till att han målar.
Motiven är hämtade från hans favorittillhåll vid medelhavet, som han inte alltid vill avslöja var det är, för att inte hindra betraktarens associasioner.
Jag brukar säga att det är någonstans mellan Jönköping och Kalamata.
Han målar akvarellerna på plats, medan oljorna kommer till i ateljén i centrala Malmö. Oftast med akvarellerna som utgångspunkt, men alltid med någonting nytt.
Han har till exempel aldrig tagit bilen till medelhavet, men ändå finns det en bil där vid olivlunden eller stranden. På en gata finns en gul folkabuss.
Men det står inte VW på den, utan WS efter mammas morfar som aldrig lyckades med sin konstnärskarriär och till slut tog livet av sig.
Han har många historier om sina målningar Peter Sternäng. Den som har tur får höra någon av dem. Annars får man helt enkelt föreställa sig hur målningarna blev till, någonstans mellan Jönköping och Kalamata.
Så jobbar vi med nyheter