Bäst i en jämförelse utförd av Sveriges kommuner och landsting, mellan 165 kommuner är onekligen en fjäder i hatten (SN 21/2) för Nyköping. Att som Ebba von Eckerman ha möjlighet byta hemtjänstutförare för att det bättre skulle passa hennes behov, är välfärd i ordets rätta bemärkelse.
Så borde det vara för alla.
Reformen kom till under förra mandatperioden när Allianspartierna och Miljöpartiet styrde i kommunen. Efter maktskiftet 2010 har även de rödgröna hållit fast vid det fria valet inom hemtjänsten.
I förra veckan ledde jag en debatt om valfrihet inom vård och omsorg i Nyköping kommun. Där berättade, bland annat, kommunens ansvariga tjänstemän att den stora majoriteten brukare redan i dag frågar vilka utförare som de får välja mellan. På två år har det fria valet fått starkt fäste. Det torde vara politiskt omöjligt att ta ifrån de äldre den friheten.
Detta sagt, är det farligt att slå sig till ro. Politiken måste bevaka att det är en konkurrens som driver kvalitet i tjänsterna. Vad händer om aktörerna blir färre? Är en marknad med få men stora aktörer bra? Den blir robust, men inte mångfacetterad.
Den som inte kan välja måste också få sina intressen väl tillgodosedda. I Nyköping finns det en turordningslista. De som har svårt att välja erbjuds en utförare enligt listan. Kommunala och privata utförare verkar vara tillfreds med detta, om det är så också för den som tar emot tjänsterna, tål att följas upp.
Det som i slutänden avgör om en reform blir långsiktigt lyckad, är att den som får rätt till hjälp känner sig respekterad och lyssnad till – inte minst i bedömningen av vad som är god kvalitet.