Värdet i att granska kritiskt

I en trång sal med dämpad belysning sitter ett antal människor och lyssnar. Det som äger deras uppmärksamhet för stunden är orden från en man, som står framme vid podiet och talar med klar och tydlig stämma. Mannen är ung, välklädd och verkar ganska trevlig, trots att han besitter precis det arroganta och inskränkta synsätt, som drabbar så många människor i perioden mellan barndomen och det vuxna livet. Med livliga gester och öron döva för sitt resonemangs brister, presenterar mannen sin syn på diverse problem och frågor i dagens svenska samhälle, och en stor del av åhörarna sitter stumma och suger åt sig orden likt svampar. Mannen bedriver ju politik på sin fritid, han måste väl veta vad han pratar om? Dessutom ser han ju trevlig ut, det måste ju innebära att hans lösningar är de rätta?

Efter en dryg kvarts envetet babblande vill herr Jag-vet-allt redogöra för sin lösning på Sveriges ekonomiska problem. Den ovetande åhörarskaran sitter fortfarande tysta och lyssnar, visserligen med varierande intresse, men dock tysta. Den unge mannen tar åter till orda.
Han säger sig vara oerhört irriterad på den stora grupp människor, som helt utan moraliska betänkelser inte gör ett dyft för att hjälpa Sveriges tillväxt på traven, utan lever på de bidrag andra tjänar ihop åt dem.
Hans lösning på landets rent statistiskt relativt låga ekonomiska tillväxt är därför att slopa en mängd bidrag, och därmed tvinga all människor att tillföra samhället något.

Men hur blir det då med alla de människor, som inte kan arbeta, till exempel på grund av fysiska eller psykiska handikapp? undrar några av åhörarna.
Den frågan har den unge mannen också tänkt på, och i sin rädda och enfaldiga hjärna, har han kommit fram till att dessa personer måste försvinna på något sätt, eftersom de, enligt honom, inte tillför samhället något, utan bara kostar pengar.
Dessa åsikter speglar helt andra politiska värderingar, än de hans parti står för.
Snarare ger de uttryck för den människosyn, som fann anhängare i ett visst ledande politiskt parti i Tyskland under 1930- och 40-talen. En våldsam debatt väcks mellan den unge mannen och några av åhörarna, men de flesta sitter fortfarande tysta?
Det är inte första gången jag har upplevt en sådan situation. Vid ett flertal tillfällen har jag hört olika personer ge ord åt sin fientlighet mot olika folkgrupper, personer och diverse demokratiska rättigheter och instiftningar , utan att särskilt många av de som hör reagerar. Detta dilemma kan ha flera orsaker. De lyssnande är kanske rädda för att bemöta den talande personen med motargument, de kan vara dåligt insatta i saken, eller så inser de helt enkelt inte innebörden i det som sagts.

I de flesta fall tror jag dock att det beror på att personerna saknar vana att reflektera över och kritiskt granska uttalanden och texter.
Det är där faran ligger. Saknas förmåga till eftertanke och kritisk analys av olika budskap, får fientliga åsikter människor att gro i.
Man blir lätt manipulerad, och glömmer att stanna upp och förhöra sig själv om rimligheten i det man fått höra. Endast genom utbildning kan detta problem lösas. Fram för mer utbildning!