Ibland förundras man över hur vi alla beter oss i så kallade sociala medier.
Visst finns det fantastiska möjligheter att hitta kärleken, sin gamla lekkamrat från lekskolan eller bara en möjlighet att känna samhörighet i ett större sammanhang.
Men det mest besynnerliga är alla dessa tangentbordskrigare på Facebook som avfyrar sina svavelosande inlägg om ditt och datt, mestadels kring en artikel som de knappt läst klart ingressen på.
Ofta räcker endast rubriken som en utlösande faktor.
Hur kommer det sig att man inte ens bemödar sig om att hålla ryggen fri genom att åtminstone ha läst delar av den tidningsartikel som gör en arg?
Gemensamt för tangentbordskrigare är att de ofta saknar en tidningsprenumeration och därför blir rasande när de inte kan komma åt det som skrivs.
Ändå tar man sig rätten att såga både tidning och intervjuperson "eftersom man minsann vet hur det egentligen ligger till."
Samtidigt tycks tidningsartiklarna vara dessa krigares livselixir för utan dessa skulle de inte kunna länka och skriva sina arga inlägg om "gammelmedier som mörkar allt".
Ett minst sagt fascinerande beteende och symbios.
Själv passar jag på att efterlysa lite eftertanke, nyfikenhet och källkritik.
Samt insikt om att utan tidning blir det inget tyckande.