Den svenska demokratin ska inte tas för självklar. Den måste återerövras av varje generation; av varje människa som föds eller flyttar till Sverige. Inga politiska system är perfekta. Demokratin har sina brister och revor även i vår del av värden. Den liberala demokratins storhet ligger inte i dess perfektion, utan i dess förmåga att uppnå vad andra samhällsformer aldrig klarat. Känslan av påverkan, av en skyddande hand över ett sökande jag. Känslan av egenmakt.
I en ny studie från World Value Surveys – en av de största globala undersökningarna kring människors attityder och värderingar – får den svenska demokratin rejält med stryk. Rättigheterna som föregående generationer slagits för möts i dag med en axelryckning; ett nostalgiskt minne som inte längre symboliserar något.
Statistiken är skrämmande. Enligt studien uppger en fjärdedel av svenskarna mellan 18-29 år att Sverige lika gärna kan styras av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Något säger mig att dessa unga svenskar inte syftar på ätten Bernadotte. Deras tvivel på demokratins styrka är allvarligare än så och grundförklaringen finns sannolikt i en kombination av förlorad egenmakt och framtidsoptimism.
Pendeln har svängt. I Ådalen sökte demonstranterna förändring i en konservativ värld. Många av dagens aktivister söker konservatism i en föränderlig värld; en värld som kräver så många val att valfriheten har börjat upplevas som ett hot.
Hotet får sitt ansikte i populism, radikalism och extremism. Populismen formar något greppbart när den pekar ut den liberala demokratin som huvudproblemet. Radikalism och extremism erbjuder lösningen för den som inte längre tror på frihetens alla fördelar.
Den unga skepsisen mot demokratin måste tas på allvar. Vilka personliga erfarenheter får en ung människa att ifrågasätta vårt politiska system? Hur kan ett samhälle inspirera människor att utvecklas om människan inte respekterar samhällsskicket?
Den svenska demokratin står fortsatt stark. Tillräckligt många väljer att se fördelarna med att leva i ett fritt land. Det är vårt ansvar att förklara varför demokratin inte är en konstant överideologi. Vi som tror på rättigheter har en skyldighet i att föra arvet vidare. Först då kan framtidsoptimismen komma tillbaka.
Varje generation bygger sin demokrati
EI mitten av maj var det 80 år sedan händelserna i Ådalen. Det är en mansålder sedan militären använde dödligt våld mot svenska demonstranter vilka slogs för sina rättigheter. Mycket har blivit friare och bättre sedan dess. Kanske lite för bra.
Så jobbar vi med nyheter