Varm skildring av tidens våldsamma framfart

Något som är plågsamt tydligt i den digitala tidsåldern är vilka som hänger med och vilka som inte gör det. Tiden rusar fram som en huligan, som en av karaktärerna noterar i Jennifer Egans Pulitzerbelönade och nu till svenska översatta roman ”Huliganerna kommer på besök”.
Det handlar inte bara om vilka sajter och forum man ska ha koll på och huruvida man tycker att det är konstigt att lägga upp bilder på sina fötter på internet eller inte. Det som främst markerar generationsklyftorna är moralfrågorna kopplade till livet på nätet. Det märks i indignerade diskussioner och menande blickar till liktänkare i kafferum och kring middagsbord. Ibland handlar det om vilka som anses vara blinda för tidens naivitet eller cynism och ibland om dem som anser sig ha genomskådat kritikernas dubbelmoral och slentrianmässiga ”det var bättre förr”-retorik.
I ”Huliganerna kommer på besök” finns det exempel på ett sådant meningsutbyte. Det utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid, mellan en äldre man (det vill säga över trettio år) som känner sig tveksam inför att köpa sina vänners åsikter i marknadsföringssyfte och en ung PR-agent som instruerar honom i den aktuella kampanjen. Här ställs romanens moraltema på sin spets. PR-agenten har till och med ett namn på den förstenade etik som mannen står för, atavistisk purism.
Boken i sin helhet utspelar sig inte i framtiden (och är inte upphängd på krångliga ord), den hoppar fram och tillbaka mellan decennierna i korta snabblästa kapitel, mininoveller nästan, som fokuserar på en karaktär i taget. Med säker hand, storartad empati och humor tecknar Jennifer Egan det ena levande porträttet efter det andra, män och kvinnor, barn och vuxna.
Berättelserna flätas smidigt samman till en intressant helhet som känns sann och rätt, eftersom den skildrar vår tid, inte från några höga hästar, utan ur flera perspektiv. Min favorit bland texterna är en liten flickas power-point-dagbok, som i olika flödesscheman och diagram redogör för familjens förehavanden, konflikter och drömmar.
Det är en stor njutning att läsa Jennifer Egans bildrika språk i denna smidiga översättning av Eva Johansson. Romanen blir en mångfasetterad skildring av hur det är att vara människa i en epok där moral, beteenden och vad som är på riktigt måste omprövas och där vissa cyniska industrier (framförallt musikindustrin) har bytt skepnad, men där vi människor i grund och botten fortsätter att vara oss ganska lika och därmed också unika. En sak kan vi vara säkra på, tiden fortsätter att rusa fram som en huligan utan att ta någon hänsyn. Den biten får vi själva ta hand om, då som nu.