Värt ett försök

30 procent av landets kommuner anlitar någon form av alternativ polisbevakning, det må vara i form av anlitade vaktbolag eller i form av grannsamverkan. I områden där poliser i bästa fall är sällsynta gäster har många kommuner inget annat val. Alternativet, att låta några orter stå konstant obevakade, är etter värre, sett till medborgarnas behov av trygghet.

Rikspolischefen Stefan Strömberg tycker inte kommunerna ska kunna anställa poliser för att säkerställa en polisnärvaro i områden som man lokalt ser ett behov av. Men han vill inte heller lova att det ska finnas poliser just där. Kommunen ska, tycker Stefan Strömberg, i stället fokusera på att sköta socialtjänsten så att inte unga förfaller i brott. Polisen kan inte vara överallt, meddelar han kallt i radions Ekot. Säg den kommun eller de brottsoffer som verkligen nöjer sig med det svaret. Vad rikspolischefen inte säger är att det fortfarande råder polisbrist.

Det är orimligt att kommuner ska finansiera något som staten åtagit sig att stå för, som den landsomfattande polisverksamheten. Men när staten inte förmår att leverera detta, när det skiljer timmar mellan en ort och närmaste polis, är det inte underligt om människor söker efter alternativ. Det vore därför intressant att se en försöksverksamhet med kommunalt anlitade poliser, på statskassans bekostnad. Det kanske inte skulle visa sig optimalt eller tillräckligt effektivt sett till kostnaderna, men att inte våga försöka ger mest ett intryck av onödigt revirtänkande.

Att låta vaktbolag och grannsamverkan fylla tomrummen efter icke närvarande poliser är ingen långsiktig lösning. Det som dessa orter behöver är närhet och rimlig tillgång till kvalificerad polis. Det finns inga orter som är befriade från brottslighet, inte heller dem som ligger för långt bort sett med polismyndighetens ögon.

Olof Jonmyren