Vatten driver OS-guldmaskinen
En av svensk idrotts mest extremt satsande olympier har gästat Nyköping den i antal OS-guld överlägset mest framgångsrika svenske idrottsmannen dessutom. Bara Jonas Jacobssons fyra OS-guld från Aten är en unik jackpot.
Jag tycker att kanotisterna h e l t glömdes bort i diskussionen. De kom igen minst lika bra i sitt lopp som Stefan Holm gjorde i höjdfinalen, men ingen nämnde ens Henrik och Markus som allvarliga kandidater.
Nu ska absolut ingen skugga falla över Holm, en grym insats. Men det känns som att nån hade behövt hugga av Henriks arm med paddeln för att kanotisterna skulle vinna, säger Jonas med ett lätt skratt.
Han har tretton OS-guld totalt. Och vinnarinstinkten har inte mattats. På den underhållande föreläsningen, som Jonas höll i Pelles lusthus, var det främst en detalj som förundrade oss åhörare. Karln äter ingenting under hela OS- tävlingsdagarna, som kan pågå från åtta på morgonen till sista finalskottet vid fyra. Inte ens minsta gnutta näringsdryck.
Nej, bara lite vatten. Givetvis har jag prövat att i all fall äta frukost, men det fungerar inte alls lika bra då. Jag vill ha så låg puls som möjligt och då är det bäst att inte äta på hela tävlingsdagen. Jag får inga större sockerfall, så det funkar.
Behöver du inte ens en chok-ladbit innan en tuff OS-final?
Är du tokig, ha ha, nej innan en OS-final skulle jag aldrig komma på tanken att äta. Då vill man nästan vara halvdö, säger Jacobsson med sin rätt breda Norrköpingsdialekt.
Det här låter ju helt unikt vet du om konkurrenterna har testat samma upplägg?
Jag antar det, men jag vet ingen annan som gör så här.
Under OS-dagarna var det först vid åttatiden på kvällarna som matdepåerna laddades om.
Han hade egentligen lagt av med skyttet i slutet av 1980-talet. Men nu blir det full satsning till 2008. Läget känns i alla fall lite för bra för att sluta. Första året efter ett OS-guld handlar mest om att samla in sponsorer för att förutsättningarna inför de två sista åren ska bli optimala.
Jag har bara tränat fem gånger efter OS. Men då är det också viktigt att kunna ta en sjätteplats om man är med och tävlar. När väl OS-satsningen börjar på allvar är det viktigaste att man måste vara ärlig mot sig själv när man sätter upp resultatmål. Man måste verkligen se till att man har den tiden för all råträning som behövs för att kunna sikta på ett OS-guld.
Jonas lägger absolut inte ner mindre tid än någon som siktar mot OS-guld för icke handikappade.
Många dagar under de sista två åren innan ett OS innehåller sju timmars skytteträning. Tiden innan ett OS är det bra om man är på platsen; man vill acklimatisera sig och framför allt slippa alla småbekymmer man har i sin vardag. De måste kopplas bort helt och hållet.
Jonas har möjligheter att träna även 50-metersskytte inomhus, men satsar ändå på träningsläger. Ofta i Australien med storfarmaren (!) Ashley Adams, som också var en av de tuffaste konkurrenterna i Aten-OS.
Jag har tillbringat mycket tid på vintrarna i Australien för att bli bättre i korthållsskytte. Ofta på en bana utanför Brisbane. Där blåser det. Alltid. Och m y c k e t. Man utvecklar inte känslan tillräckligt genom att bara skjuta inomhus på vintern.
Men vad var det för bössa du sköt korthållstävlingarna med på tv-bilderna såg den ut att vara antik?
Ja, systemet är faktiskt från slutet av 1970-talet. Men ingen av de nya aluminiumbössorna som finns slår inte i närheten lika tätt. Jag hörde att den gamle toppskytten Ove Sjögren alltid hade bäst bössa på deras ammunitionstester förr, så jag ringde upp honom och fick köpa ett av hans två gevär. Sjögrens bössa är den enda som har varit i närheten av min egen som jag hade från början.
Jonas Jacobsson samarbetar med namnen, OS-guldskytten från Sydney, Jonas Edman.
Nu senast har Edman hämtat hem var sin bössa som är det senaste på marknaden.
Men något säger mig att vi får se den gamla trästocken lyftas i skyn hösten 2008 i Peking.
Så jobbar vi med nyheter