Skolan var länge en socialdemokratisk paradgren. Men i takt med att betygen i den svenska grund- och gymnasieskolan har sjunkit, har Socialdemokraternas trovärdighet i skolpolitiken följt åt samma håll. Jan Björklund har i princip byggt hela sin politiska karriär på att han redan i slutet av 1990-talet såg ett samband.
I flera år har Björklund tuggat socialdemokratiska debattmotståndare till frukost och spottat ut dem framåt lunch. Med hjälp av sin terrieraktiga övertygelse stal han skolfrågan från S-märkta dussinpolitiker som till exempel Ingegerd Wärnersson – ja, hon var skolminister 1998-2002. Någon som kommer ihåg Wärnersson? – och Ibrahim Baylan.
Ingen kan påstå att Jan Björklund är felfri. Hans fasta övertygelse om behovet av omdömen i förskolan, och vilja att återupprätta läraryrkets status med hjälp av katederdisciplin, kan störa vilken liberal som helst. Tankevurpor som att förbjuda mobiltelefoner i klassrummen, i stället för att utnyttja mobilernas potential i undervisningen, visar att Björklund är väl konservativ för sitt eget och Folkpartiets bästa. Däremot kan ingen ta ifrån honom att han fullständigt äger skoldebatten.
Socialdemokraterna har tvingats inse att partiet inte har något motmedel. När skolpolitiken diskuterades i helgens Agenda hade S slängt in handduken och De rödgröna skickade i stället fram Maria Wetterstrand (SVT 30/5).
Hon gjorde inte bort sig. Wetterstrand betonade vikten av kreativt, individuellt tänkande. När Jan Björklund konstaterade att bristen på kvalitet i undervisningen bland annat har lett till att Volvo ägs av kineser, gjorde språkröret en snygg kontring. Det finns många länder för en svensk utbildningsminister att hämta inspiration ifrån. Till dessa hör inte Kina.
Ändå. Det är skillnad på ord och handling. Hittills har MP:s skolpolitik mest handlat om elevernas rätt att sätta betyg på sina lärare, medan lärarna inte ska sätta betyg på eleverna. Och alla som tror att flumskolan kan besegras genom att några avpolletterade folkhögskolelärare tar över utbildningsdepartementet kan väl räcka upp en holk.
Ursäkta, hand.