Verkligen överdrift
Ja, jag har också en del människor att tacka för bra insändare. Tack! Men nu är det så här, att det räckte uppenbarligen inte med att tejpa min sons huvud. Jag är ganska säker på att man inte vill sätta en spruta i huvudet i onödan på ett litet barn. Och han hade bitmärken på halsen (inga djupa livshotande skador) men så pass att de måste rengöras för infektionsrisken.
Jag är ganska så förvånad att ni tyckte att jag var hysterisk, för jag var lugn som en filbunke och det har jag andra som var med oss på primärjouren som kan intyga. Men jag blev naturligtvis jäkligt rädd när jag såg vad som hände och ville ta bort mitt barn därifrån. Ganska mänskligt faktiskt.
Om ni tycker att det var jobbigt att låta mitt barn få träffa er igen, så är det bara att beklaga. Jag förstår er situation också. Varken jag eller polisen ser detta som ett brott; det kommer inte att hända någonting med er hund. Och det var heller inte det jag ville få ut av anmälan. Jag vill att det ska finnas på papper, om det skulle hända något annat i framtiden.
Jag tror inte heller att hunden är aggressiv i sin vardag. Men man kan aldrig vara nog så försiktig.
Jag tycker att detta blåstes upp alldeles för mycket i onödan. Det var inte vad jag hade tänkt mig. Det är klart att det var en olyckshändelse, det vet jag. Hundar reagerar på många olika sätt.
Jag hoppas att alla får inre frid snart. Min pojke läker sina sår som väntat. Vi tränar med andra hundar, så att han inte ska behöva vara rädd. Och vår familj har alltid älskat hundar oavsett raser och har haft hund själva.
Om det är någon som har koll på sitt barn, så är det jag. Lite för mycket ibland. Och jag sa till mitt barn strax innan han ramlade, att han inte fick klättra där! Snälla ni som inte känner oss, lägg er inte i sånt som ni inte har en aning om.
Försök nu att lägga denna tragiska händelse bakom er och använd energin till något som är trevligare. Det ska i alla fall vi försöka med.
Mamman
Härmed anser vi debatten avslutad. Debattred.
Så jobbar vi med nyheter