Vi behöver inga lokala barnombudsmän
Hur många föräldrar har inte skrikit sina halsar hesa för att få bullerskydd och hastighetsbegränsningar vid förskolorna, eller krävt att skolan tar tag i mobbningen på allvar med varierande framgång. Det är sant att det finns bra och dåliga kommunpolitiker, och landsting som inte tar tillräcklig hänsyn till barnperspektivet i sina beslut. Men vad finns det för garantier att besluten blir annorlunda för att kommunen anställer en barnombudsman?
Frågan är väckt av barnombudsmannen, BO som är tillsatt av regeringen och som hävdar att det behövs någon som lyssnar på barnen i deras egen miljö. Syftet är att öka barnens inflytande på politiken. Istället för att uppmuntra föräldrar och det lokala föreningslivet att ta tillvara barnens intressen tycker BO, och nu även regeringen, att det är viktigare att det görs på samma sätt i hela landet. Det kallar regeringen demokrati.
Få socialdemokratiska kommuner lyckas däremot med att skapa former och strukturer för elever och föräldrar att själva påverka sin miljö. Det fungerar praktiskt taget bara där föräldrarna, trots politiskt motstånd, startar sina egna förskolor och i vissa fall även skolor.
Frågan om elevernas möjligheter till inflytande i skolan har ältats i decennier och har fortfarande långt kvar till elevdemokrati. Försök med lokala styrelser, där föräldrar, elever och skolpersonal, tillsammans fattar besluten, har inte permanentats trots att de har pågått i flera år. Tvärtom är de lokala styrelserna ifrågasatta och deras inflytande kringskuret. I dag finns det till och med forskare som varnar för brukarinflytande. Enligt statsvetare Maria Jarl, är det skadligt för demokratin att vissa föräldrar tar chansen att påverka mer än andra och dessutom förväntar sig att även kunna påverka den politiska processen. Maria Jarls slutsats lär passa den socialdemokratiska regeringen som handen i handsken.
Barnen kommer inte att få mer att säga till om. Med lokala barnombudsmän får regeringen möjlighet att styra ovanifrån, istället för att skapa förutsättningar för barnen och deras företrädare och lokala politiker att besluta själva. Så blir barn och föräldrar maktlösa i ett förmyndarsamhälle.
Så jobbar vi med nyheter