Vi började aldrig om från noll

Det var decenniet då vi äntligen skulle ha lämnat 1900-talets värsta bak­sidor bakom oss – och i stället börja om från noll. Europa suddade ut gränser, stater stod på kö för att bilda unionsgemenskap. Vägen till en bättre värld låg öppen, där ­demokrati och frihet efter millennieskiftet skulle fira nya triumfer.
I stället kom elfte september 2001 – och terrorhotet skakade om vardagen som vi kände den.
Men sanningen är den att vi aldrig ­började om från noll.

Övrigt2009-12-30 05:00

1900-talets barlaster fortsatte att prägla utvecklingen och dess konflikthärdar.
Det är bortom vardagspolitiken, den globala såväl som den lokala, som de väsentliga förändringarna skett. Det är summan av många faktorer. Teknikutvecklingen är en, kampen mot terror en annan och klimatförändringar en tredje. Den främsta sociala förändringsfaktorn är fria människors livsval i fria samhällen.
Efter 2000-talets första decennium färdas vi mot en social vardag där långväga, billig och direkt kommunikation mellan enskilda blir alltmer av självklarheter – i en allt större del av världen. Geografiska avstånd bromsar inte sociala kontakter. Var du bor avslöjar inte vem du är.
I stället öppnar sig möjligheter – för ökad förståelse och individualism långt bortom gamla gränser.
Många av dagens vuxna svenskar finner en identitetskänsla i begreppet ”svensk” – och ser något särpräglat i ”det svenska samhället”. Detta är arvet av nationalstaten, där nationen utgjorde en mer eller mindre konfrontativ gräns mot andra. För morgondagens unga vuxna lär inte dylika avgränsningar vara lika relevanta. Nationen kan över tid komma att bli ett socialt historiskt fenomen – och gemenskaper baseras på mycket annat.
Länsstyrelsen i Sörmland har kartlagt hur sörmländska ungdomar reagerar på de globala förändringarnas vindar. Unga kvinnor och ungdomar med utlandsfödda föräldrar vill vidare, de vill härifrån till något nytt. Många unga män vill i stället bli kvar. Attitydundersökningarna visar också att dessa ställer högre krav på vad de ska få från samhället, samtidigt som de inte ser någon personlig plikt att själva bidra.
Detta skapar stora utmaningar för det som i svensk politisk debatt kallas välfärd. Är systemen rustade för nationalstatens sönderfall och en vardag med gränsöverskridande liv och karriärer?
I dag är en Europa en gemensam spelplan för den som föds i Toulouse, Tystberga eller Tallinn. Men inom Europas gränser lär det inte skapas någon enhetlig samhörighet. För samhällen vars struktur bygger på nationalstatens arv – som det svenska – skapar detta nya och svåra utmaningar.
Det är samtidigt en utveckling att bejaka. Det blir aldrig som förr. Det blir annorlunda. Vi kommer aldrig mer att partaja som om det vore 1999.
Men framtiden är full av möjligheter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om