Vi får inte sopa avfallet under mattan

Sveriges näst äldsta reaktor har släckts. Det betyder inte att personalen på Studsvik kan låsa dörren och gå hem. Nu återstår ett svårt och mångårigt arbete med att montera ner anläggningen som i sin tur kräver nya miljöprövningar. Men allra först måste man göra sig av med kärnbränsle. Miljöministerns beslut att skicka avfallet från Studsvik till Sellafield-anläggningen vid kusten i nordvästra England, är inte bara kontroversiellt. Det strider mot riksdagens uttalade vilja och principerna för hur vi ska hantera det svenska kärnavfallet. Vi ska ta hand om vårt eget avfall och använt kärnbränsle ska inte upparbetas.
Sveriges riksdag ansåg redan för fem år sedan att säkerhetsbristerna i Sellafield, och de fortsatta utsläppen av radioaktivt avfall i Nordsjön, är så allvarliga att man inte bör skicka något kränbränsle till anläggningen så länge som problemen inte är åtgärdade. Sellafield har därutöver drabbats av flera allvarliga läckage de senaste åren. Så sent som i april i år läckte tusentals liter av radioaktiv vätska ut i havet. Det faktum att 200 kilo plutonium som finns i vätskan skulle vara tillräckligt för att bestycka 20 kärnvapen, väckte dock inga större protester. För 25 år sedan, när energifrågorna engagerade, skulle en liknande olycka ha orsakat krigsrubriker. Men i de svenska medierna gick den näst intill obemärkt förbi. Man nöjde sig med de brittiska myndigheternas försäkringar, att läget var under kontroll. De svenska myndigheterna fick dock inget veta förrän flera veckor efter det att händelsen hade ägt rum.

Sanningen är att hanteringen av kärnkraftens livsfarliga avfall är lika kontroversiell i dag som någonsin tidigare. Frågan om slutförvaret är fortfarande olöst. Utgångspunkten måste därför vara att Sverige tar ansvar för det svenska avfallet även i fortsättningen. Det går inte att göra sig av med problemen genom att skylla på gamla synder, som miljöminister Lena Sommestad gör. Samtidigt har vi själva ett ansvar inför kommande generationer.

Det finns en statlig kärnavfallsfond till vilken kärnkraftsproducenterna betalar en avgift för att bekosta avvecklingen av kärnkraften och ta hand om använt kärnbränsle. Använd den. SVAFO som ansvarar för avvecklingen av Studsvik, har alla miljoner som krävs för att utveckla den torrmetod som behövs för att ta hand om det aktuella avfallet i Sverige. Att skicka bort det livsfarliga avfallet är bekvämt och billigt men det är vår natur och våra vatten som får betala priset.