Vi jobbar inte längre mellan åtta och fem

Det finns en god tanke bakom en reform som gör heltiden till norm och deltiden frivillig. Deltidsarbetslösheten är stor och klart störst bland kvinnor inom kvinnodominerade branscher som vård och omsorg. Det betyder också mindre inkomst, lägre pension men också sämre möjligheter till karriär och utveckling i arbetet.
Trots det talar det mesta emot det förslag till Stärkt rätt till heltidsanställning som arbetslivsminister Hans Karlsson förtjust tog emot i går. Men en sådan reform riskerar att få helt motsatta effekter, att arbetslösheten särskilt bland kvinnor med låg utbildning ökar och att man helt låser ute de människor som i dag har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Huvudreglen ska enligt förslaget vara att anställningar ska ske på heltid. Även de som redan är deltidsanställda och har varit det hos samma arbetsgivare mer än tre år ska få rätt till heltid, med vissa undantag.

Från arbetsgivarorganisationerna kommer inte oväntat en bedövande kritik. Det är inte fler regler, restriktioner och ökade administrativa bördor som företagen behöver, utan färre.
Företagen möter nu flera olika förslag som vart och ett fördyrar och försvårar möjligheten att anställa och driva företag. Regeringen har tappat greppet om näringspolitiken och den ena handen verkar inte veta vad den andra handen gör.
Samtidigt som det kommer en lag om rätt till heltid, pågår en utredning om rätten att gå ner i arbetstid. Och inte nog med det. Inom näringsdepartementet pågår en intern utredning om begränsad möjlighet till vikariat.
Problemet är att vi bygger samhället på verklighetsbilder som inte längre stämmer, som att vi alla är på jobbet mellan åtta och fem. Så är det inte längre. Samhället blir allt mer mobilt, på gott och på ont. Oavsett vad vi tycker så är det detta som vi måste förhålla oss till när vi skapar de nya regelverken.
Därför är det lika fel att lagstifta om arbetstidsnormer för en modern servicesektor, som det är att de socialdemokratiskt dominerade kommunerna och landstingen försöker tjäna pengar genom att erbjuda deltidstjänster.
Sannolikt spårar man här också det fenomen som den borgerliga Alliansen brukar tala om, att de ekonomiska drivkrafterna är för svaga för att gå upp i tjänstgöring från 60 procent till 100 procent. Det man vinner i lön förlorar man i bidrag och transfereringar.