Vi måste ha modet att vara gränslösa

Acceptansen för andra kulturer har blivit betydligt större i Sverige, visar Integrationsverkets senaste undersökning. Det är en viktig utveckling. Mångfaldens Sverige har så stora möjligheter, ett samhälle där kompetens tas till vara och människor kan komma till sin rätt, oavsett modersmål eller födelseort.
Mer än varannan svensk säger sig vara beredd att göra en särskild insats för att bistå invandrare att etablera sig i det svenska samhället. Utmärkt, det kunde självklart varit ännu fler. Men som alla undersökningar har också denna en mörkare sida. Den visar att det finns en djupt rotad misstro mot religionen islam. 40 procent av de tillfrågade vill exempelvis inte ha en moské där de bor.
Integrationsminister Jens Orback vill se fler utredningar som går djupare i ämnet. Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren efterlyser ett tydligare engagemang från politiska och religiösa företrädare för att motverka fördomar om islam. Undersökningen visar att många svenskar inte ser skillnaden mellan fundamentalister och vanliga, toleranta utövare av sin tro. Ändå borde skillnaden mellan al-Qaidas fundamentalism och en vanlig muslims trosuppfattning vara uppenbar. Det är ju lätt att se skillnaden mellan en vanlig troende medlem i Svenska kyrkan och de fundamentalister på den amerikanska mellanvästern som anser att Sverige och svenskarna måste förintas för det svenska samhällets syn på homosexualitet.

De islamistiska terrordåden är grunden till att fördomarna växer just mot islam, rädslan gör att samtalet uteblir. Det bygger nya murar mellan människor, murar som bara kan rivas med hjälp av ökad tolerans och öppenhet.
Det går naturligtvis att ropa på större politiskt engagemang och fler utredningar. Men det räcker inte. Handen på hjärtat, de religiösa företrädarna - hur mycket har vi egentligen sett till dem? Svaret är: alldeles för lite. Präster och imamer kan tillsammans göra mycket mer för att spräcka myterna, inte minst i det utåtriktade arbetet. Att besegra fördomar är dock ett långsiktigt projekt som kräver ett brett lokalt engagemang, inte bara från religiösa organisationer.

Ett av många goda exempel är Gränslös festival, som lämpligt nog drar igång idag i Nyköping. Allt börjar med var och en av oss, hemma vid köksbordet, på stan eller på jobbet eller i skolan. Vi kan göra vårt, tänka efter och inte ge efter för rädslan för det okända eller obekanta, utan se bortom fördomarnas töcken.