Vi sitter i samma räddningsbåt i Östersjön

Glädjande nog är inställningen att våra insatser för miljön varken gör från eller till, eftersom våra grannar inte gör något, snart nog lika död som Östersjöns botten. Förhoppningsvis på både individ- och statsnivå.
Vi har inte råd att vara passiva i miljöfrågor. Med ”vi” menas här i huvudsak de nio länderna i Östersjöns tillrinningsområde. Vi som främst har brukat och förbrukat Östersjön. Algblomningen är ett tecken bland flera på just detta.
Nu sitter vi i samma räddningsbåt i Östersjön. De åtgärder som föreslås från svenskt håll visar på insikten att problemen måste ses i sin helhet och att användningen av resurserna måste vara effektiv. Det handlar om mer än bara aktioner riktade direkt mot Östersjön. Även ineffektiva avloppssystem, övergödsel inom jordbruket, hushållningsprodukter och avfallshantering bidrar till hög koncentration av fosfor i vattnet. Sveriges avloppssystem har förbättrats de senare åren och avfallet försurar inte grundvattnet och så vidare.
De skadliga ämnena som orsakar övergödningen måste dessvärre inte bara minska vid den mänskliga källan utan dessutom krävs att Östersjön renas. Ett försök pågår därför med att odla blåmusslor som konsumerar kväve och fosfor och dessutom kan användas till bland annat fisknäring.
Östersjön är ett gränsöverskridande problem och kräver gränsöverskridande lösningar. Sverige gör redan mycket och är ledande i regionen. När Sverige idag tar över ordförandeklubban i EU är Östersjön en högt prioriterad fråga. Det visar att även i regionala frågor kan EU fungera som samordnande.
Trots att det kan vara svårt att fastställa en kedja för orsak och verkan, är det viktigt att sätta in individer i sitt egna sammanhang. Som påpekades i gårdagens ledare kan hushållen exempelvis välja att använda maskindiskmedel utan fosfater. Åtminstone till 2011 kommer hushållen att kunna välja. Sedan införs troligen ett förbud i frågan.
Miljöproblemen är gamla men medvetenheten om dem har förändrats. Att vi, medborgare, ställer om till en ekologisk livsstil är att föredra framför att de, politikerna, tvingar oss till det utan att vi förstår varför. Gränsen mellan optimistisk och naiv kan givetvis visa sig vara hårfin.