Viktig utveckling inom tjänstesektorn

När timkostnaderna blev rimliga ökade också efterfrågan. En månad efter att skatteavdraget för hushållsnära tjänster infördes nyanställer företagen för fullt, rapporterar Ekot. Regeringens satsning på tjänstesektorn börjar ge resultat. Det är viktiga signaler för arbetsmarknaden.
Och ändå finns det en del märkligheter i gränsdragningen för vad som ska betraktas som en hushållsnära tjänst, vilka torde skapa en del gnissel liksom det faktum att regeringen valde den för hushållen omständligare lösningen - avdrag i deklarationen. Det säger att efterfrågan är mycket stark och att det i ganska många hushåll med heltidsarbetande föräldrar skapats ett ekonomiskt utrymme att köpa de här tjänsterna. Det är ett viktigt kvitto för näringsdepartementet och näringsminister Maud Olofsson, som drivit frågan.
Än så länge är tillväxten inte lika stark inom omsorgsföretagandet, men det är sannolikt så att den utvecklingen tar längre tid i anspråk.
Avdraget är en övergångslösning, en kick-start för en politik som syftar till att utveckla fler arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Utvecklingen behöver leda till lägre och mer rimliga skattekostnader överlag för att anställa. Arbetstillfällen inom tjänstesektorn är dessutom ofta svårare att flytta jobben utomlands än exempelvis jobben inom produktionsindustrin.
Sedan finns det röster till vänster som inte tycker att jobben är fina nog att subventionera. Men det går bra att bortse ifrån så länge åtgärderna faktiskt stärker arbetsmarknaden och ger människor möjlighet att gå från exempelvis arbetslöshet eller osäker försörjning till fasta jobb eller eget företagande.
Hur kommer den här utvecklingen att skönjas i arbetsmarknadsstatistiken? I takt med att det tillkommer nya jobb inom tjänstesektorn är det viktigt att komma ihåg att regeringen parallellt har genomfört en omfattande reformering av arbetsmarknads-åtgärderna. Där tidigare regeringar har kunnat dölja delar av den verkliga arbetslösheten, har arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i stället rejält minskat omfattningen. Det gör regeringens uppdrag ytterligare tuffare rent statistiskt, men nyttigare.
Det ska bli intressant att se om regeringen förmår att använda den här utvecklingen som ett typexempel på vad man vill åstadkomma med den politiska arbetslinjen. Kommunikationsinsatserna har lämnat en del att önska under det första regeringsåret. Regeringen har dock alla möjligheter att driva samhällsdebatten i stället för att bara reagera på den.