Den aktuella ledamoten William Petzäll har varit i blåsväder tidigare, som följd av ett missbruk som han därefter genomgått behandling för. Efter ett återfall lämnar han nu sitt parti, men inte sin plats. Mest av allt verkar den avhoppande ledamoten alltså behöva stöd och vård mot sitt missbruk. Det är det viktigaste att säga i det här läget.
Men låt oss, bortom individen, titta lite grand på den politiska vilden, den roll som Petzäll hamnar i om han inte lämnar riksdagen.
Få älskar den partilösa.
I debatten kring avhoppet inom SD-kretsar användes raskt ordet ”förrädare” och andra nedlåtande tillmälen. Det är tyvärr inget unikt för Sverigedemokrater. Minnesgoda läsare minns säkert hur glåporden haglade över två avhoppande vänsterpartister i landstinget 2006 – både från det egna partiets och samverkande partiers sida – det var allt annat än uttryck för vänliga veckan, om vi säger så.
De som går sin egen väg rubbar maktbalanser, ibland med stora följder, ibland med små. Förra mandatperioden hoppade både Moderaten Göran Thingwall och Centerpartisten Solveig Ternström av och satt kvar i riksdagen som partilösa vildar.
Avhoppare uppmanas alltid av partiet att lämna sin plats, men svaret på frågan om en person är invald på partimandat eller personligt mandat är numera inte given.
Ledamöter väljs visserligen in via partilistor, men med det växande inslaget av personval kan politiker allt oftare sägas vara valda också personligen. Den som lämnar sin post för att han eller hon valt att lämna sitt parti överger samtidigt alla de väljare som givit honom eller henne sitt kryss.
Vad blir då följden av det här avhoppet? Tja,, Sverigedemokraterna är numera ett mandat fattigare, ett mandat i riksdagen står utan partibeteckning. Den samlade oppositionen har 175 mandat, regeringen 173 och ett mandat står vid sidan om.
Det kan verka frestande för en regering som regerar i minoritet att försöka få med sig detta mandat i så många omröstningar som möjligt.
Men det vore att styra fel.
Det parlamentariska läget ställer krav på breda överenskommelser i riksdagen, som de mellan regeringen och Miljöpartiet inom integrationspolitiken. Detta borde regeringen hålla fast vid. Det gör besluten starkare och ökar den långsiktiga hållbarheten.
Vilden må stå fri men alltid ensam
Ensam är nästan aldrig stark inom politiken. Ändå händer det att politiker lämnar sitt tidigare sammanhang, partiet, för att gå sin egen väg. Skälen må vara principiella eller personliga.Efter ett drygt år i riksdagen har nu Sverigedemokraterna drabbats av sitt första avhopp.
Så jobbar vi med nyheter