Under kandidatutfrågningarna har Annie Lööf trubbat till sin ideologiska spets. Det må ha breddat hennes stöd i partiet, men landet lagom vinner sällan några priser. Om Centerpartiet vill växa så är det en tydligare, vassare och mer enhetlig profil som måste till. Ett ljummet mellanting vore ett misslyckande.
Det talar bland annat för en ommöblering i regeringen, även om det i slutänden är statsministerns beslut. Min kollega Johan Hammarqvist på Centermärkta ledarsidan Norra Skåne spår att både näringsminister Maud Olofsson och miljöminister Andreas Carlgren byts ut. Det är en sannolik utveckling.
Att den nya Centerledaren behåller sin företrädare i regeringen annat än under en övergångsperiod, är otänkbart. Andreas Carlgren har inte motsvarat förväntningarna som miljöminister. Ska den nästa partiledare göra mer än bara byta in sig själv, ligger Carlgren sämst till.
Eskil Erlandsson har fått betydligt bättre betyg som landsbygdsminister och Lööfs konkurrent IT- och regionminister Anna-Karin Hatt är föreslagen som partiets andre vice ordförande.
Ska då Annie Lööf själv bli näringsminister? Hon har sagt sig vill stärka partiets miljöprofil. Om hon inte tar miljöministerposten själv kan det bli Anna-Karin Hatts nya utmaning. En befordran är ett beprövat grepp för att göra motståndare till medspelare.