Vinglig färd med chattande taxiförare

Jag har alltid förfasat mig över hur en del taxichaufförer kör. Och nu förstår jag till en viss del varför. Häromdagen så var jag tvungen att ta mig in till lasarettet och då jag för tillfället inte kan köra bil själv så fick jag lov att åka taxi, en så kallad sjukresa.
Den unge mannen var inte språkför utan var helt och hållet djupt koncentrerad av att knappa på den lilla dataskärmen som sitter på panelen. Visst han skulle ha alla siffrorna i mitt personnummer och så ville han ha betalt. Allt frid och fröjd så långt.

Men sedan var det ett evigt knappande och pipande på den lilla skärmen. Jag märkte att han hade svårt att både köra bilen samtidigt som han läste på skärmen. Jag tog för givet att det var information om kommande körningar och försökte att inte bry mig så mycket. Men färden in till stan som tar ungefär en kvart, började att kännas olustig.
Jag tappade räkningen på de antal gånger som bilen var på väg ut på vägrenen, vingligt och ryckigt blev det.

När vi till sist närmade oss
lasarettsområdet så sneglade jag fram lite mer och såg till min förvåning att människan satt och chattade med någon annan via dataskärmen.
Detta får mig att bli lite mörkrädd. Att sitta och köra bil och samtidigt stirra på en dataskärm . . . Förut så var det mobiltelefoner, men då tittade folk kanske lite mer framåt
i alla fall. Ska det behöva vara så här?
Självklart så är inte alla människor likadana och jag vill på inget sätt dra alla taxiförare över samma kam. Jag vill bara att problemet skall uppmärksammas och tas på allvar. Den här gången blev det inte några allvarliga konsekvenser. Och jag hoppas verkligen att jag skall slippa råka ut för något liknande igen.

Men om det gör det så tänker jag inte sitta stilla och se på utan säga ifrån. Och skulle inte det hjälpa, ja, då får jag väl ta bilnumret och ringa ner till taxi och klaga där. Så här får det inte gå till!

Annelie Englund