Violinisten som vill bestämma själv

Jag har alltid drömt om ett stort gammalt hus, så stort att många kan komma hit och spela musik tillsammans, säger hon.
Nu har hennes dröm blivit sann. I sommar har Marie Louise Sjöberg bjudit in vänner och bekanta till konserter, konstutställningar och föreläsningar för allmänheten på den gamla prästgården.
Det är mest mina egna kontakter. Jag har ju jobbat sedan 1982, på många ställen och i olika konstellationer, så mitt kontaktnät är stort. Men jag får också tips från andra, någon säger att den här personen skulle passa jättebra.
Det bästa med att anordna konserter är att man få styra själv, säger Marie Louise Sjöberg.
Det är häftigt när man lyckas skapa en speciell stämning som uppskattas av besökarna. Och roligt att hitta de musiker som man får spela med, att få fria händer.
I vanliga fall arbetar hon som frilansmusiker. Det innebär betydligt mindre valfrihet.
Under de senaste fem åren har det blivit svårare att hitta jobb. Nu vill jag ju dessutom vara hemma med min dotter. Jag kan inte längre sticka iväg på turnéer som förr.
Under den fleråriga karriären har hon hunnit med en hel del turnéer. Högst skattad är en Asienturné till 17 länder tillsammans med Stockholmsensemblen 1997.
Den går inte att slå. Vi spelade på de största konserthusen för fulla hus. Det fanns alltid någon drottning eller kung i publiken.
Att det skulle bli musik som Marie Louise Sjöberg skulle syssla med stod klart tidigt. Uppväxten i Småland var fylld av den. Mamman spelade piano och morfar fiol. Hon började själv spela instrument i nioårsåldern.
Jag satt ofta med ett öra mot pianot.
Lilla dottern Christine växer också upp i ett musikaliskt hem och får följa med när Marie Louise jobbar.
Hon älskar opera. En gång var vi på Operan men var tvungna att lämna den för att hinna med ett tåg. Då vägrade hon att gå därifrån.