Visfestivalen fångar den svenska folksjälen
Med en skör ljusblå himmel täckt av sockervadd och smekande solsken inleds Femöre visfestival blygt och försynt.
Arrangören Gert Thorén fick visor i blodet av sin mamma i barndomen. Nu håller han ett vakande öga på hur hans barndomsminnen tolkas.
Våra röster kommer alltid att finnas här
Men det behövs ingen oro med Personliga Pehrsson och Olsson. Visorna tar form sträva som skäggstubb och strosar fjäderlätt i Cornelis Wreesvijks fotspår.
Över 800 personer har letat sig ut till visfestivalen, som tycks något omskakad av
anstormningen med endast två toaletter och en enda lång kö till strömmingsburgare och skummande öl. Det är en
åldersmässigt vuxen festival, även om medelåldern sjunker i takt med att kvällen lider.
Visfestivalen är en sådan skön inledning på semestern. Jag tycker om att visor berättar en historia och att de så ofta har en knorr. Festivalen har också fångat artister som har så olika sätt att sjunga, säger Karin Paulsson.
Och det kan inte bli en bättre inramning än så här för visor, inflikar Klas Lundberg.
På vägen ner till stranden lyste värmen röd
I rosenröd skjorta stiger den dramatiske estradflanören Per Myrberg upp och tolkar Taube och Adolphson. Det blir både raljerande prat, kärlekssvek och sjömansliv.
Katarina Naess, flöjtist i Studentspelmanslaget, har åkt med vännerna från Linköping och väntar tålmodigt på Sofia Karlsson.
Hennes tolkningar av Dan Andersson har en sådan folklig klang, de är både visor och folkmusik. Det är ovanligt, man hör inte så mycket folkmusik i dag som förnyas, men det tilltalar mig.
Vännerna får en tidig överraskning när Sofia Karlsson smyger in och sjunger en visa tillsammans med Per Myrberg. Sofias säregna vibrerande stämma väcker en del åskådare från deras småprat. Fast halvvägs in i låten glömmer hon texten, skyller allt på Per Myrberg som övertalat henne att göra något så spontant, skrattar och frågar publiken om de vet hur visan fortsätter
Vi står här på stranden, min vän.
Lasse Tennander kan inte motstå att erkänna sin okunskap om trakten utan meddelar stolt publiken att:
Oxelösund har hittills varit en vit fläck på min karta, men efter i kväll blir den ett svart hål i mitt minne.
Som en pik från ovan går strömmen till gitarren och han får roa folk med putslustiga kommentarer, vilket han gör med bravur. Sedan sjunger han både närgånget och hemlighetsfullt.
Det var här vi satt när dagen gick mot kväll
Den lätta sjöbrisen håller ondsinta myggor borta utan att skrämma bort värmen och folk äter ur sina picknickkorgar utspridda på solstolar och filtar.
Och här ute på Femöre är det som taget ur en visa. Det är så andlöst vackert, med havet i blickfånget, solnedgången och toner av några av Sveriges bästa visartister. Bättre än så kan det nog inte bli, säger Gert Thorén.
Läs recsensioner från festivalen på www.sn.se och i tidningen på måndag.
Så jobbar vi med nyheter