Visst finns det hopp för regionalpolitiken
Glesbygdsregionernas tillväxt verkar vara cyklisk. Efterfrågan är mycket stor på det som grävs fram ur gruvorna i Norrlands inland, företagen skopar upp pengar. Tillväxten är det inget fel på, inte heller löneutvecklingen. Just nu. När råvarupriserna faller, blir det tuffare. Regionalpolitiskt kan man mildra effekterna. Den politiska helheten måste syfta till att skapa nya jobb och minimera risken att fastna i bidragsberoende och utanförskap. Men man måste också tänka regional fördelning, därför krävs ett reformerat skatteutjämningssystem, som inte slår undan benen på starka tillväxtområden som Mälardalen.
Satsningen på många lokala högskolor har bidragit till att öka den allmänna utbildningsnivån i samhället. Ett flertal utbildningsorter är bra för landet. Det driver fram en konkurrens om eleverna som är nyttig. Men det finns en gräns, där det utbudet skapar en resursbrist så att de positiva effekterna minimeras.
Framtiden kräver inte nödvändigtvis färre högskoleorter, men det krävs vassare urval sett till vilka utbildningar som ska finnas var. Ett överflöd av exempelvis ekonomutbildningar skapar mer av arbetslöshet än tillväxt. Utbildningsutbudet måste främst matcha lokala behov. Gruvingenjörer ska hellre utbildas i Norrland, nära jobben, än i tillväxtcentra utan gruvnäring, exempelvis. Lokala förutsättningar bygger grunden för tillväxt, regionalpolitiken ska bidra och förstärka. En högskola eller en utlokaliserad myndighet stimulerar en viss utveckling, men den räddar allena ingen bygd.
Kanske är det dags att uppvärdera jord- och skogsbruket på nytt som en tillväxtdrivande glesbygdsnäring. Världens folkrikaste stater visar idag upp en makalöst snabb tillväxt. Det skapar effekter. Kina och Indien är idag på väg att gå från nettoexportörer av mat till att bli nettoimportörer. Höjt välstånd ökar efterfrågan, även när det sker från låga nivåer.
Inom jord- och skogsbruksnäringarna finns en begynnande optimism, inte bara vad gäller de traditionella produkterna utan också sett till möjligheterna till att hitta nya intäktskällor, exempelvis etanolproduktion.
Näringen kommer aldrig att bli lika personalintensiv som förr, men den kan skapa tillväxt och generera jobb som ger dagens glesbygdsregioner mer av hopp och framtidstro än tidigare.
Så jobbar vi med nyheter