Det bör konstateras att de tre partierna inom oppositionen skickligt har fått hela den här historien att framstå som om miljödepartementet har portat just Maria Wetterstrand. Sådant är alltid spännande och väcker nyfikenhet. Det ger också hyfsade rubriker. Men det är dock en nerv som inte finns där, om man tittar efter.
Det hade i viss mån kunnat vara förståeligt, om det hade varit sant. Att släppa fram en partiledare från en opposition kan vara kontraproduktivt för regeringen och miljöminister Andreas Carlgren (C). Allra särskilt som oppositionen inte precis har ansträngt sig för att hålla någon borgfred. Men även om regeringen har sagt nej till en av de två extraplatser som Wetterstrand aspirerade på, så har hon inte puttats bort av vare sig miljöministern eller hans departement.
Det hör till praxis att riksdagen får förfoga över två platser i regeringsdelegationer av det här slaget. Enkelt räknat blir det en för majoriteten och en för oppositionen. Ledamöterna, oavsett partifärg, betraktas sedan som representanter för den sittande regeringens mål och strategi, något som kraftigt begränsar utrymmet för oppositionspolitik när man är på plats.
Av någon anledning så hade dessa två riksdagsplatser blivit fyra i ett tjänstemannaförslag inför Köpenhamnsmötet. Men den förändringen hade inte på något sätt sanktionerats av den politiska ledningen. Det var ett planeringsmisstag som gav sedan utrymme för hela den här debatten. Miljödepartementet har valt att hålla fast vid gällande principer. Men det diskvalificerar inte Maria Wetterstrand. Hon kan fortfarande bli en av riksdagens representanter vid klimatmötet i Köpenhamn. Det finns ju en plats för oppositionen i riksdagen. Allt som krävs är att Socialdemokraternas Anders Ygeman, som just nu är den som ska åka, kliver åt sidan och lämnar över platsen till sin koalitionskollega.
För det borde väl vara viktigt för den rödgröna koalitionen att ha sin främsta miljöpolitiska profil på plats vid den stora klimatkonferensen? Det går självklart att ordna. Eller går partiintresset före när det verkligen kommer till kritan?
Låt oss kalla det ett tidigt test på koalitionssamarbetets själ och hjärta.