Visst svänger det om politiken i Almedalen

Inte på mången god dag har Almedalen spelat en så stor roll i svensk politik som det här året. Göran Persson har visserligen efter ordförandehalvåret sommarvila och i Almedalens talarstol uppträdde bara de miljöpartistiska språkrören, centerledaren Maud Olofsson och kd-ledaren Alf Svensson.
Men de borgerliga partiledarkollegerna, Bo Lundgren och Lars Leijonborg, och vänsterledaren, Gudrun Schyman, fanns dock på plats i Visby, för fototillfällen, presskonferenser och seminarieverksamhet. En intensiv fokusering på valet den 15 september 2002 börjar redan skönjas. Såväl Maud Olofsson som Alf Svensson var mycket tydliga: de vill ha regeringsskifte.
En starkt bidragande orsak till den ökande intensiteten just nu är också att det börjat röra på sig i väljarkåren. Maud Olofssons tillträde som centerledare och hennes enligt opinionsinstituten noterade förmåga att dra röster från socialdemokraterna skapar förutsättningar för dramatik.
Två utslag av detta visade sig på Gotland: en borgerlig partiledaröverläggning med osedvanligt mycket substans och en socialdemokratisk attack mot att borgerligheten är för enig! När en överläggning var planerad vid motsvarande tid förra året fick den istället ställas in. Framför allt Bo Lundgren men även Lars Leijonborg var mäkta irriterade på att Alf Svensson låtit utropa sig till statsministerkandidat.
Men den här gången tillsatte partierna raskt tre arbetsgrupper, om vårdfrågan, småföretagandet och arbetsmarknadspolitiken. De hotade dessutom med initiativ på ett fjärde område: valutapolitiken.
Den socialdemokratiska debattstrategin har tidigare alltid gått ut på att man avkrävt gemensamma program och besked av de borgerliga partierna. Nu övergav man plötsligt denna och förklarade att de fyra partierna aldrig varit så eniga som nu men att detta skett genom att mittenpartierna, särskilt centern, flyttat sig högerut.
I den mån ett höger- eller vänsterperspektiv är relevant i tider när till och med vänsterpartiet kräver sänkt förmögenhetsskatt är det i så fall inte bara centern som flyttat sig till höger. Moderaterna har kraftigt modifierat sin skattepolitik, i varje fall i det korta perspektivet, till att främst rikta in sig mot låg- och medelinkomsttagare och så vidare.
Kanske vill socialdemokraternas undvika krav från oppositionen på gemensamma program med de två stödpartierna. Något sådant är nämligen svårt att tänka sig för närvarande, Risken eller chansen för uppbrott är mycket större.