Den för sörmlänningarna, och SN:s läsare, välbekanta Peder Wachtmeister lyckas i en motion till riksdagen sätta en nagel i ögat på SVT. Journalistkåren på SVT är mer vänster än valmanskåren i övrigt. I boken ”Den svenska journalistkåren” slår medieforskaren Kent Asp fast att nästan 30 procent av landets samhällsjournalister röstar på Miljöpartiet. Drygt trefjärdedelar stöder oppositionen.
Moderaten Wachtmeister, och hans partikollega Jan R Andersson, vill därför att regeringen tillsätter en kvalitetsgranskning av SVT:s samhällsjournalistik. Peder Wachtmeister och Jan R Andersson slår därmed ihop sina påsar med delar av den borgerliga bloggosfären – som länge hävdat att program som Aktuellt och Agenda inte bedriver objektiv journalistik.
Till viss del är kritiken befogad. Vid fler än ett tillfälle har borgerliga politiker fått stå till svars för ökade orättvisor. Programledarna väljer uteslutande att tolka rättvisebegreppet ur ett vänsterperspektiv. Ingen är intresserad att föra en diskussion om innebörden i själva rättvisebegreppet.
Flitigt använda begrepp som ”en återställning av välfärden” utgår ifrån att Sveriges normaltillstånd är socialdemokratin. Socialdemokraterna har efter sitt långa maktinnehav fortfarande makten över språket. Programledare på SVT bör dock vara medvetna om att det finns icke-socialistiska rättvisesyner.
Därmed inte sagt att Peder Wachtmeister gör rätt som kräver en parlamentarisk granskning. Precis som tittarna måste politiker lita på enskilda journalisters kompetens. Politiker bör nöja sig med att kritisera – inte kontrollera – den tredje statsmakten. Nu framstår Wachtmeister lite som en lightversion av Silvio Berlusconi.
SVT:s utbud kontrolleras redan av till exempel Granskningsnämnden. Om Wachtmeister och Jan R Andersson inte är nöjda med befintlig granskning är de fria att byta kanal.
Något säger mig att Peder Wachtmeister själv håller i fjärrkontrollen när han ser på tv.