Wesths klassmål gav VM-stämning
När försvararen från Sandviken, Andreas Westh, smått ursinnigt trampade hela vägen igenom den vitryska försvarsmuren och vräkte in 101, så jublade storpubliken på Ramdalen ordentligt för första gången.
Annars kunde man, trots att det faktiskt slutade 131, mest glädjas åt det nya publikrekordet för bandy på Ramdalen. Siffran 1 417 åskådare är fin. Många belåtna röster från medarrangerande OIK hördes. Och det var jätteviktigt för Oxelösund att bandynästet till sist fick en Sverigematch. Överallt fanns det ungdomsspelare som fick autografer av sina idoler. Värdet av sånt kan inte överskattas.
Nu var själva spelet mestadels sömnigt. Sveriges förbundskapten, Anders Jakobsson, förklarade efteråt att laget medvetet hellre valde att spela hemåt i stället för att utmana i mitten. Där var det trångt. Och där kämpade ett Vitryssland som bara har två inhemska klubbar Minsk och Novopolotsk vilka möter varandra inbördes i träningsmatcher.
Nu fick ändå Hammarbys Stefan Erixon gå av tidigt efter att ha fått en klubba på näsan; ingen fraktur enligt de första rapporterna.
Det var väldigt få svenska anfall som hade fart och fläkt.
Först brände David Karlsson, lite lätt nonchalant, ett friläge när målvakten hade sålt sig tidigt. Nu kunde ändå Daniel Eriksson mycket enkelt pricka in en hörna efter 1.51. Då såg det ut som att det förväntade tjoget svenska mål skulle kunna tillverkas. Lätt.
Sedan var det nästan lite OS-känsla jag tänker på hockeytragedin i Salt Lake City när Vitryssland började sprattla emot med en kompakt försvarsklump på mitten och enmansraider när bollen vanns hyfsat högt upp i banan.
Jenisejs duktiga Sergej Tjernetskij reducerade till 21. Skocken på mitten kämpade vidare.
Den lilla men högst högljudda vitryska klacken ja den bestod egentligen av rysk media
på pressläktaren blev galna av förtjusning så fort laget kom till avslut. Nu var glädjen sanslös.
Mitt i klacken stod den enda vitryska journalisten. Charmig distanslös hängivenhet det där.
Parallellen till tidernas hockeyskräll var just den enda OS-känslan som man kände av den här VM-matchen. Det har debatterats i veckan huruvida det ens är rimligt att bandy ska kunna bli en OS-gren så småningom. Med tanke på rådande klasskillnad i VM:s A-grupp, där sju av åtta matcher hittills har slutat med tvåsiffriga utklassningar, är det mil kvar dit.
Bandyn bör i stället fortsätta att flirta med oväntade VM-platser. Både en och två Oxelösundsungdomar kommer förhoppningsvis att nämna den 30
januari 2006 som en viktig dag när satsningen för att nå elitskiktet fick den där sista kicken.
Hur ska man då tolka statusen hos det mest anonyma svenska VM-laget på många år? Tja, Sverige har tidigt fått ge upp tanken på att matcha den ryska målskillnaden för att kunna vinna gruppspelet och få en enkel resa mot troligtvis Kazakstan i semifinalen. I stället väntar en högst oviss match mot Finland. Där finns allt fokus redan nu.
Visst, utan att lagmaskinen gick på högvarv i mera än ungefär tio minuter så ledde Sverige med 61 i pausvilan. Sveriges anfallshopp när det hettar till på allvar, David Karlsson, hade tagit dubbel revansch på inspirerat kämpande målvakten Alexandr Kosyntjuk.
Men vitryssarna fick oväntat många målchanser. Sverige oväntat få.
Så jobbar vi med nyheter