Wienerbröd är bagarens favorit

– Förr sa man att sjuksköterskeyrket var ett kall. Så känner jag för konditoryrket.
I dag, onsdag, fyller Leif Andreasson 75 år. Många Nyköpingsbor känner igen honom på stan och kallar honom för Bagarn.
– Fast det blir färre och färre som känner igen mig...
Leif växte upp i Stockholm.
– När jag gick i skolan ville läraren att jag skulle söka till Flottans musikkår.
Men Leif valde att bli konditor och gick i lära på olika konditorier i fem år innan han blev godkänd. Konkurrensen om platser var hård , men Leif ansträngde sig för att visa framfötterna.
– Till exempel cyklade jag varje morgon från Gröndal, där jag bodde, till min lärlingsplats i Sundbyberg.
Efter olika anställningar kom han 1974 till Nyköping.
– Berit hade sett en annons att Stenkulla konditori var till salu. Jag ville skaffa eget så vi åkte dit för att titta. Och när jag kom dit sa jag direkt: Det här vill jag ha.
Leif och Berit byggde upp verksamheten. De bytte sortiment, stylade lokalen och marknadsförde konditoriet.
– De första tre åren hade vi bara ledigt på nyårsdagen och midsommardagen.
Efter fyra år i Nyköping köpte Leif ytterligare ett konditori – Kumlins konditori vid Stora torget.
– 1982 byggde vi Nyköpings första uteservering, en veranda på 40 kvadratmeter.
Fem år senare startade Leif café i Nyköpings hamn, i det hus som i dag är Skeppsbron 11. Han sålde inte bara bakverk, han anordnade också aktiveter såsom speakers corner och dragkamp över hamnbassängen mellan gymnasiekskolor.
– Vi tyckte att vi skulle ha lite jippon. Första året var vi ensamma i hamnen, andra året öppnade en restaurang.
Men tre år senare sålde han hamncafét.
I början av 90-talet sålde Leif Kumlins konditori och i mitten av 90-talet överlät han Stenkulla konditori till äldsta sonen Tomas. Numera åker Leif dit två till fyra gånger i veckan.
– Det första jag gör när jag kommer dit är att hälla upp kaffe och ta ett wienerbröd.
För wienerbröd, det är konditorns egen favorit. Men han bakar dem inte själv längre, han bakar inga andra bakverk heller.
– Berit tycker att jag bara smutsar ner, säger han och skrattar.