Witt Brattström drar undan mattan för Fi

Det finns en stor poäng även med ett feministiskt parti med vänsterprofil som får runt fyra procent, sa Ebba Witt Brattström och gick. Det är en ironi på mycket hög nivå och en elegant sänkning av Feministiskt initiativ. Brattströms avhopp kommer bara några veckor innan det politiska programmet ska spikas, styrelsen ska utses och planerna på ett riksdagsparti ska förverkligas. Som skäl för avhoppet har hon angett samarbetssvårigheter.

Stämningen i fi har inte varit särskilt munter den senaste tiden och efter den avskräckande dokumentären Könskriget, har organisationen arbetat i hård motvind. Att bli av med den mest framträdande och förtroendeväckande medlemmen, var det värsta som kunde hända organisationen och ger inte partiet stora chanser i nästa val.
Som grundare av fi har Ebba Witt Brattström hela tiden drivit uppfattningen att det går att bilda ett parti där alla som kallar sig feminister kan känna sig hemma. Från början var hon mycket kritisk till Gudrun Schyman som tänkbar partiledare av rädsla för att partiet skulle få en vänsterstämpel på sig, men kunde själv tänka sig att ställa upp. Genom att hoppa av har Brattström på ett övertydligt sätt motbevisat sin egen hypotes.

En del är lättade, och tycker att de nu har fått sin egna fördomar om att kvinnor inte kan hålla sams, bekräftade. Men det är lika otänkbart att samla alla kvinnor i ett och samma parti som det är att samla alla män i ett parti. Det skulle bli slagsmål.
Däremot är det enkelt att bli överens om den feministiska analysen och gemensamt kräva ett samhälle med lika villkor för kvinnor och män. Men vägen dit ser olika ut beroende på vilken idé och politisk grundsyn man har. Den insikten torde vara den verkliga anledningen till att litteraturprofessorn Ebba Witt Brattström lämnar fi och att queerforskaren Tiina Rosenberg stannar kvar.

Därmed kan de etablerade partierna andas ut och betrakta fi som ytterligare en i raden av bokstavskombinationer på vänsterkanten. Det är synd. Det lilla hotet om att det denna gång kanske skulle bildas ett parti gjorde på nytt jämställdehetsfrågorna heta och lyfte upp dem på den politiska agendan.
Det är när vinden vänder om många tycker hit men inte längre, som det behövs en vettig organisation som kan sätta en seriös press på politiker som inte tar jämställdheten på allvar.