– Den stora frågan är egentligen om vi ska ha stål, och med vilken miljöpåverkan? Säger Kristina Branteryd, energi och miljöchef på SSAB.
– Vi vet att det kommer bli en miljöpåverkan, frågan är bara hur mycket. Vi kan inte dricka en kopp kaffe eller ta ett fotsteg på en gräsmatta utan att det blir någon form av påverkan på miljön.
På stålverket i Oxelösund framställs stål från så kallade jungfruliga material, till skillnad från anläggningar där man primärt arbetar med att återvinna metallskrot.
– Stål kan återvinnas hur många gånger som helst utan att utan att kvaliteten försämras, men man kan inte göra alla typer av stål från skrot och mängden skulle heller inte räcka till, förklarar Kristina Branteryd.
I framställningen av stål från grunden blir det sedan kvar olika restprodukter, bland annat så kallad slagg. En viss del av slaggen kan återföras till produktionen, en annan del kan få nya användningsområden utanför stålproduktionen, men de sista resterna finns ännu ingen avsättning för och de hamnar slutligen på deponin.
– Allt undersöks noggrant och vi överväger vad det kan användas till innan det deponeras. Delar av E4 mellan Nyköping och Norrköping är byggd på slagg från SSAB:s masugnar, berättar Kristina Branteryd.
För att vidareutveckla användningsområdena för verkets slaggprodukter bildades bolaget Merox som jobbar med att ta reda på vilka alternativa användningsområden som finns.
– I samband med bygget har vi fått möjlighet att utföra vissa ekologiska kompensationsåtgärder. Vi har bland annat gett fågelföreningen Tärnan i uppdrag att placera ut fågelholkar, vi har flyttat gamla trädstammar från området som ska bli en deponi och placerat ut dem för att gynna ekosystemet. Sen kommer vi att underhålla en fornlämning i närheten för att främja den biologiska mångfalden.
Själva deponin, där slagg och annat som inte är användbart slutligen lagras, kommer ha en total kapacitet på ungefär 4,7 miljoner kubikmeter avfall. Den byggs i etapper och kommer allt eftersom den växer successivt att sluttäckas för att undvika att regnvatten sipprar in i högarna.
– Om cirka tio år är det dags att titta på byggnation av nästa etapp och om vi ens har samma mängd avfall. Om vi hittar en avsättning för materialet kommer vi ta upp det ur deponin igen.
Det lakvatten som kommer från deponin dräneras ut i en avrinningsbassäng där det kontrolleras för att sedan slussas vidare in till avloppet på SSAB-området.
– Det vatten som rinner ut nu har dricksvattenkvalitet, bortsett från ph-värdet som är för högt. Det beror på kalken i slaggarna, säger Kristina Branteryd.