Vittnen berättar om tortyr och massavrättningar. 50 personer åt gången, flera gånger i veckan, som radats upp med en snara runt halsen.
Enligt människorättsorganisationen Amnestys rapport om det syriska militärfängelset Saydnaya som släpptes i veckan har mellan 5000 och 13000 personer avrättats genom hängning här under åren 2011–2015.
”De hängde där i 10–15 minuter. Några var för lätta, så de dog inte. Då tas de ner av assistenterna som bryter deras nackar” berättar en tidigare domare vid militärdomstolen i en av intervjuerna Amnesty gjort för rapporten.
SN har intervjuat en flykting från Syrien som numera bor i Oxelösund. Han har valt att vara anonym av rädsla för vad som kan hända hans släktingar som är kvar i Syrien. Han berättar att militärfängelset Saydnaya är okänt.
‒Många känner folk som försvunnit där. En del har varit borta i 35, 36 år. Amnestyrapporten visar bara en liten del av det som händer. Folk grips av regimen och skickas till många fängelser, men till slut kan de hamna i Saydnaya. Tar man av kläderna på folk som sluppit ut därifrån kan de ha märken på kroppen efter cigarettglöd och annan tortyr, säger han.
Han berättar att fängelset är uppdelat i flera olika enheter och att det för drygt tio år sedan var ett uppror. Fångar i en av enheterna tog över kontrollen och krävde att de mänskliga rättigheterna skulle följas. Det slutade med att den syriska regimens flygvapen bombade den delen av fängelset.
När han ser artiklarna om Amnestyrapporten tänker han på en av sina vänner som hamnade i Saydnaya efter att ha gripits av regimen.
‒I början av revolutionen greps han och dog i fängelset. Jag är inte säker på varför han greps, men jag tror att det var för att han hjälpte sårade med första hjälpenkit och medicin.
‒Jag mutade en person i säkerhetspolisen för att få veta vad som hänt. Det var mycket pengar, det är så det fungerar om man vill veta vad som hänt med de som försvinner.
Svaret från säkerhetspolisen blev lika torrt som tydligt. ”Du kan glömma honom”.
Oxelösundarens vän hade varit gift i tolv år, men han och hans fru hade inte lyckats få barn. Till slut blev frun gravid, men strax därefter greps hans vän.
‒Han fick aldrig träffa sina barn. Det blev tvillingar. Hans familj flydde från Syrien till Jordanien. Jag minns en gång när jag besökte dem. Ett av barnen sa pappa till mig. Då grät jag.