Det tvekas, vägs fram och tillbaka och velas. Tills de ändå kommer fram till ett gemensamt beslut. Bandet Ikaros sitter i sin replokal på Gamla bryggeriet i Nyköping och inser att de måste bestämma sig.
– Jag håller nog på mars, om jag får rösta. Antalet datum som finns kvar i år krymper, säger Jonny Andersson som spelar klaviatur, saxofon och dragspel.
Tanken var att deras två sista konserter skulle ske nu i oktober i Sankt Botvids kyrka och att deras 20 år som band sedan skulle vara över. Men det besked som de räknat med, att det skulle släppas på förbudet att ta in mer publik än 50 personer, kom inte från Folkhälsomyndigheten.
– Men då flyttar vi fram det här till i vår. Om vi skulle köra trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer ligger arrangören risigt till. Det kan bli dagsböter eller fängelse, säger Tobias Dahlström som är den som arrangerar avslutningskonserterna med bandet.
Sedan fortsätter kvällen precis som vilket rep som helst. "Vi spelar den vi kan", säger någon i bandet innan de kör igång. Ikaros började spela Björn Afzeliuslåtar strax efter den folkkära artistens död 1999 och upptäckte snart att det fanns ett sug efter att höra "Tusen bitar", "Sång till friheten" och artistens andra låtar. Det blev många spelningar i framför allt södra Sverige och i våras var tanken att det skulle bli några avslutningspelningar i Oxelösund.
Men pandemin kom i vägen och de runt 300 sålda biljetterna var tänkta att gälla till två spelningar nu i oktober. Nu flyttas allt fram igen – till 26 och 27 mars.
– Vi får väl hoppas att alla sköter sig och tar hänsyn när det gäller att hålla avstånd, tvätta händer och inte träffas i stora samlingar, säger Lennart Wantzin som är sångare och gitarrist.
Oxelösundsbandet spelar med andra ord på övertid. För de har verkligen bestämt sig för att göra ett par spelningar på hemmaplan innan de lägger av.
– Det här känns både och. Vi vill göra det här avslutet som vi bestämt. En av orsakerna är att jag har skrivit en berättelse om Ikaros, eftersom alla inte vet hur mycket vi har varit ute och spelat, säger Wantzin.
– Det har varit jättekul att repa och träffa de här spelkompisarna. Det är ju en hobby det här, så det är inget jobbigt arbete, säger Andersson.
Kan det bli så att ni kommer på andra tankar?
– Och bara fortsätter, som Rolling stones? (skratt) Ja, man ska väl aldrig säga aldrig.